Pjuh! vad det är jobbigt att vara förälder ibland, jag avskyr när det kör ihop sig till gråt, skrik å kaos.
Dom kommer dom här perioderna, med jämna mellanrum. Antar att det händer de flesta (för)tonårsföräldrar...
Jag har så svårt att förstå den här ibland egocentriska tillvaro som barn är i, empatin som bortblåst.
Ibland kärleksfulla mysänglar, ibland skrikiga monster?
Och att känna sig som en värdelös mamma...ursch, försvinner en stund i fantasin till en plats långt borta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar