lördag 24 november 2007

Är jag så tråkig?

Vet du, jag kan fundera ibland vart jag är på väg.. Jag är rätt tråkig faktiskt.
Nu menar jag inte på jobbet och i utseendet (där är jag rätt kul =), utan privat.
Jag är inte så intresserad av att lära känna nya människor, som jag ska vara med på fritiden då, förutom om jag träffar ngn som jag känner att jag måste ha i mitt liv och det är rätt sällan. Jag har väldigt få men otroligt bra vänner. Jag vill vara nära min familj, det är det viktigaste för mig.
Jag är lite föör praktisk också, tänker ofta på allt som måste göras, jag kan inte riktigt släppa lös nå mer, har jag nånsin kunnat det?
Det här med fest, njaa, det har blivit bakut. Där vet jag dock varför och det är för att jag blivit så bränd av folk beroende av rusning av olika slag, hrm....
Det är inte själva festandet som inte intresserar mig, jag kan faktiskt känna mig riktigt sugen ibland att ha svinkul med mina polare...
Men jag kan inte riktigt slappna av, jag känner att jag har allt ansvar, det har blivit så, allt ansvar för hela kvällen, natten, dagen efter.
Nä, alkohol har blivit min fiende, lite deppigt faktiskt....jag känner mig utanför.

Jag är inte så intressant längre, nu skulle kanske alla protestera, men många har visat mig att så är det ändå, utan att dom själva vet om det.
Blir man behandlad som tråkig så BLIR man tråkig.
Jag hör ofta mig själv hur otrooligt vuxen jag låter, ventilerar onödiga praktiska tankar med min man som egentligen bara låter ointressant, ibland bara för att det ska pratas. Det är bättre att vara tyst kanske...
Men det är jag ju också, och då uppfattas det tråkigt.
Jag är i mitt jobb så utåt och i mitt privata så inåt.
Det kanske inte funkar att vara både och för mig, jag bränns ut, vet inte.
Som jag sa till Tomas när han tittat tröttsamt på min plyschiga outfit hemma, - Jag är ju sexig hela dagarna, inte orkar jag vara det hemma.
Det får man ta med en nypa salt. I mitt yrke är det ändå viktigt att se intressant ut oavsett vad det är. Det handlar ytligt nog om utseende, och det är rätt jobbigt ibland, även om det är mitt intresse, man är inte alltid på topp.
Men det är sant, jag skulle nog bara vilja lufsa i gummistövlar och pyjamas på fritiden, skotta i lagår´n, mata katterna, och koka gröt till barnen. Det du!
Äh, inte vet jag, men nu är jag tråkig tycker jag och det känns som att jag i min mans ögon är tråkig. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det bara.
Bluäk!
Nu ska jag gå och byta om, det är lördagkväll och mjuka stora kläder lockar, sminket kliar och ljusen måste tändas.
Det känns dubbelt det här..

torsdag 22 november 2007

Igår..

Det här är nyttigt för mig ska jag säga...igår, kommer jag knappt ihåg..kan det vara, kommer jag på nu att jag började dagen med en av mina två skräckupplevelser, Tandläk..uäck..aren.


Jag har nu bytt, tror jag, då min snälla trogna drogliberala tandläkare utövade tandläkarvåltäkt på mig en av sista gångerna.


Hon trodde nog att jag plötsligt blivit tuff, eller kan det bero på att det var fredag kväll och jag kom dit akut för inflammation i tandköttet. Mina trogna piller var inte ens att nämna, istället skulle hennes milda, hrm, sköterska hålla fast mig då jag hyperventilerade, och grät floder så jag höll på drunkna (det är ingen överdrift) i mina egna tårar.



Nåja, min tillit dog, så jag har sökt nya marker, hörde av svärmor att munspegeln skulle vara snälla mot oss uppskrämda.

Jag var då där denna morgon..vet inte om det verkligen gick så bra, visst var dom snälla men det tog inte bort allt jag är rädd för, och det är ju verkligen ALLT, ett sjukt exempel är lampan, så det har inte bara med smärtan att göra, men visst en digitalkamera modell mobiltelefon inkörd, -Liiite längre bara, i käften är inte roligt.
Jag vill inte det här!!!
Jag vill aldrig mer gå till en tandläkare!! Aldrig!
Men den 11 dec ska jag ...DRA en tand, det är helt sjukt!! Och det som är ännu mer sjukt är att dom inte vill ge mig mina älskade piller, nä, nu ska jag botas!
Mission: liljedahl/munspegeln= lovers

Uäähähäää, uääähää

tisdag 20 november 2007

Första tanken, på morgonen..

Ja, då ska jag prova det här igen.... Se om jag kan hålla det vid liv, men kan jag facebooka så mycket så borde jag kunna skriva lite oxå.. Det handlar väl om prio?
Det är bra, jag behöver det, skriva av mig.
Nu står jag och väntar på min kund, jag är tidigt för ovanlighetens skull.
Cirkus varje morgon, det är som att leda ett stort företag, att styra ihop allt med en familj på tre barn, två hundar, tre katter, och en mkt morgontrött man.
Det finns konstigt nog ingen tid över till att tänka, mysa, fundera över dagen, allt är ett förutbestämt schema som måste följas till punkt och pricka..
Men detta gäller nog för alla i samma sits.
Ibland kan jag avundas mina singelvänner utan barn, bara sig själv att tänka på.. max en väska, lite saker, få kom-ihåg, en frukost, lugn och ro, egen tid på toa =) sin egen uppsättning kläder att fundera på.
Ja, det skulle vara nåt ibland..
Men jag vill inte byta ändå, visst är det härligt med full fart oxå! massa pussar o kramar på morgonen, ibland suckar och ryt , alla djuren som kommer in på toa och trängs, slänger sig runt mina fötter då jag stiger upp, det ser rätt roligt ut.
Jag har ju valt detta.
Nä, nu måste jag jobba lite
Ses!