tisdag 23 augusti 2016

Dag 2

Skola andra dagen. Vi, förutom ettorna ska fixa en massa inför terminen. Jag bla ska hjälpa att göra skolkatalogen. Min halvtröga hjärna får kämpa med att få ihop namn, nummer å allt i rätt klass. Det är "hemligt" vart vi ska få ha våra ateljéer och inget schema ännu på 2 v. Detta är för mig olidligt och märkligt. Känner mig som ett barn när det ska vara så och förstår inte anledningen? Jag vill nu planera min termin och veta min plats. Well, 2 v går fort och snart är jag skitig som jag ska. Färg och lera upp till armbågarna.


söndag 21 augusti 2016

Skola kära skola

Imorgon börjar jag skolan. Jo, visst har jag berättat det? Jag vet inte... 
Jag ska gå 2 årig yrkeskonstnärs utbildning. Jag tror det är precis det jag behöver just nu. Efter knasigt avbruten utbildning i USA, så vill jag inte ännu helt stå på egna ben. Jag ska leva på det här, nu ska jag lära mig hur. 


söndag 14 augusti 2016

Knuten i hjärteroten

För exakt 2 år sen började vårt äventyr i LA, känslan då kan jag känna så tydligt nu. En klump i bröstkorgen sliter och gör lite ont. Vi visste att ångesten skulle komma, den kryper på nu. Vi vet att vi valt helt rätt och att sitta här med alla våra 3 barn tätt ikring väger upp allt. Men vi känner oss ledsna nu, Vilda kämpar med en enorm saknad av sina vänner och familjen Swan. Hon är verkligen väldigt ledsen att slitas mellan lyckan att vara här och att lämnat livet i LA. Jag lider mest med henne men även det jag älskade med att just bo i LA. Drömmen är avslutad.. Det är så definitivt. Det vi längtat efter i 20 år. Det känns tomt och en olustig känsla.... tills vi vant oss.
Livet här kommer bli toppen, det är vi säkra på. Vänner och familj runt knuten. 

måndag 8 augusti 2016

In i svenska vården

Idag var jag alltså på första besöket på kirurgmottagningen här i Sverige efter att ha genomgått cellgifter och op i USA. Hon sa att vi träffar dig 1gång/år och hör att du mår bra. Jag frågade, kollar man inte om jag fått tillbaka det eller om det kommit ngn annanstans? Nä, sa hon... Och nu kommer det som drämde mig i backen.. "Skulle det komma tillbaka så är det dödligt, obotligt, vi letar inte efter ngt vi inte kan bota.  Vill du få reda på 6 månader innan att du är döende innan du sett symptomen?" Öööö, svarade jag, jag vet inte..kanske.  I mitt huvud: va?? Är det obotligt och är jag döende om det kommer tillbaka? Är det då helt kört? 
"Hittar du (asså, hittar jag??) det ngn annanstans så kan vi ju behandla dig. Men om jag hittar det i armhålan, på kanten, ärret el vid revbenen, frågade jag, då ska jag int ens höra av mig för jag är ändå döende då? 
Jo, det går ju att bromsa.
Alltså, jag förstår att i Sverige är det knepigt ibland. Men så himla knäpp, hon sa 4 ggr att det är ingen ide att scanna efter ngt som ändå skulle vara obotligt. Sättet hon pratade till mig. "Vi föds alla med 100 % risk att dö. JAG kan få en dödlig sjukdom imorrn"
Vi går inte säkra..
Nä, men om du hade vart nära döden hade du kanske inte pratat såhär till en patient...
Men... Jag kanske har fått detta om bakfoten, det kanske är så. 
Jag har ju tagit bort båda brösten och tumören försvann, så förhoppningsvis finns det mycket liten risk. Men vi är ju i det här, vi som har el har haft cancer, vi vet alla hur det känns, hur "frisk" man ska vara men hur rädd man är.
"Lev i nuet, dag för dag, du är ju frisk" sa hon.
Är jag frisk? Frågade jag... När blir jag friskförklarad? Om 5 år? "Ja", sa hon 🤔
Det visade sig sen när jag pratade med mina FB "vänner" med samma diagnos, att friskförklarad blir vi inte. Sen är första 3 åren större risk än andra med BC att få återfall, och OM det sker så är den dödlig. 
Jag bröt ihop i bilen, grinade så mascaran rann men bestämde mig att inte försöka tänka på det här.

tisdag 2 augusti 2016

Räknar

Stugmys, älskar det! Men nu längtar jag riktigt mycket att få bo i vårt hus...

måndag 1 augusti 2016

Läget

Sommaren som vanligt gör att jag inte bloggar så mycket och bra är väl det egentligen... Om det skulle betyda att jag håller mig undan sociala medier, men det gör jag ju inte ;). Blandat med att iaf lägga upp ngt på instagram varje dag med att swisha förbi allt på FB 40 ggr om dan (utan att säga ngt själv) så gör jag somriga saker. 
Jag har själv grävt upp ett jordgubbsland i en gräsmatta med kompakt grus under, vilket var råtungt. Tillslut lyckades jag få ner 43 plantor i raka led.. Stolt är jag, för jag har motsattsen till gröna fingrar, typ röda. Kanske för att jag är snål (not) jordgubbar vill vi äta varje dag och det kostar oss 100 spänn. Nä, eg är det för barnens skull, mysigt att ha ett land att plocka ifrån. Mina systrar begåvades med talangen att få det att "prunka", sallad, potatis, morötter, rädisor, tomater, smultron, vackra stora blommor osv. Jag är iaf glad om plantorna sätter sig och överlever vintern. Ge mig gärna tips om hur, ska dom ha en varm sovsäck :D. Linda och Helena, mina gurus tackar jag mycket för, mina kryddor lyckades jag med. Viktiga mynta (till goda smoothies) och koriander (till picko de gallo), hade en vision om att ta in dom sen och ha tillgång året om. I övrigt åker jag båt ibland, hänger med Gittan, brottas med att ta mig i kragen och träna. Roligast är kickboxning och Pokémon Go jakt! Hahaha, jag som aldrig nånsin (förutom Sims), spelat data el tv-spel har förgyllt mina powerwalks med detta märkliga fenomen. Nu vill jag nästan inte gå utan :). 
Värmen har ju varit fantastisk, och jag har konstigt nog inte haft solar och strandhetsen. Beror nog på den höga dosen i 2 år kanske. Men jag borde ladda för vintern. 
Håret växer som ogräs, ser inte klok ut, som en matta på huvet. Men tacksam så in i bomben! Har nästan förträngt känslan av att vara helt utan. 
Får frågan ofta hur jag mår, tom om jag känner mig "frisk"... Jag mår bra, trött kopiöst vissa dagar, men oftast "som vanligt", frisk kommer jag däremot nog aldrig känna mig igen. Jag är aldrig säker på att det inte finns ngt där inne som gror. Men jag tänker på det sällan, beslutat mig att det drar mig nedåt och inte upp dit jag vill nå. 
Nu vet jag inte när jag skriver ett inlägg nästa gång men är säker på att det kickar igång sen, kanske tycker jag just nu att jag inte har så mycket spännande att ge...
Kram till er som ändå kilar in ibland.