torsdag 10 september 2015
Klubbad
Nu vet jag ju att det blir mycket värre än så här. Idag verkar det tuffa stegra.. Orken är borta, tar mig lixom inte upp, har inte ont men är som bedövad. Skulle säga att det är mest likt när man varit sövd och försöker orka stiga upp, men det går inte. Sover inte men jag orkar knappt skriva på telefon. Så konstigt men får tänka att det är nu jag slår tillbaka, därför känns det så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Pain is weakness leaving your body, som man brukar säga. Krya Lisa, följer din väg och skickar styrka från Svartöstan! /Evelina
Ja precis! Nu slår du tillbaka ❤️
Fett med stryk ska skiten få, du kommer fixa detta. Säkert blir de tungt å hemskt ibland men sikta mot ljuset. Glöm inte bort att du kommer bli frisk å vanliga Lisa igen. Fast med en tung erfarenhet bakom dig ❤️
Lav jo! Säg till Tomas å Vilda att kramas från mig ofta ❤️
/lie
Oj vad skönt när alla rosa sträck är avbockade. Kämpa !!
Lena Strömbäck
Tufft! Men nu värkar botemedlet och är första steget bort från sjukdomen! Som du säger. Lider med dig! Man känner sig så maktlös när man inte kan göra ngt för dig! Kram bästa Lisa!
Fokusera på när allt är över och du har vunnit och bara kan sitta i bersån och må bra och njuta av livet fullt ut igen :-D <3
Ja,jag försöker tänka så, om ett år är det förhoppningsvis över
Skicka en kommentar