tisdag 1 september 2015

Update

Jag vet inte om du sett mitt inlägg jag idag gjorde synligt. Ligger några snäpp ner och är det jag skrev i tordags, har du inte läst det så ber jag dig skippa det här nu och läsa det andra först <3. 

Läget nu är att jag träffat kirurg i fredags och idag onkologen, dvs hon som har hand om själva behandlingen för det här. Vet inte om jag ska förklara in i minsta detalj och jag vill samtidigt inte heller "tråka" ut er och min blogg med bara sjukdom. Men visst, detta är mitt sätt att bearbeta, för att skriva för mig är just det.
Ok, såhär blir det nu, det ska inte börjad med operation, först 20 v cellgifter varav varje vecka 12 veckor sista är var 3:dje vecka, oxå då den som är tuffast på slutet, jag ska få den aggressivaste formen men som bäst förhindrar spridning. Av den anledningen börjar vi nu, nästa måndag eller tisdag,  jag måste ta bort båda hursomhelst, kanske även livmodern (jag vet, helt sjukt hemskt så det går inte att ta in) OM det blir komplikationer med att börja med op så drar det ut på behandlingen av cellgifter, om vi börjar nu kan vi oxå minska risken för strålning. Skit! Jag tappar allt hår!! och kanske skolan skiter sig om några veckor. MEN jag ska ju bli frisk, 5-6 månader sen kanske det är över. jag kan inte åka hem över jul, vi hade redan bokat när vi inte visste. Det gör mig fruktansvärt ledsen, men just då kommer jag inte orka och vara väldigt infektionskänslig. Jag vill att så många som kan ska komma hit såklart, barnen, Paula och Gittan, det betyder massor om det går men jag vet inte. Barnen vill komma iaf så det är en stor tröst. Som sagt, det här är ett slukhål, men jag ska ta mig upp, och 5 månader går ändå fort. Jag får stanna i USA och börja om hösten 2016, för nästa termin kommer jag inte kunna gå. I januari blir min operation. Ingen ska behöva vara orolig, behandla mig annorlunda och känna att dom stör, vare sig med att prata och komma hit. Vardagen ska vara så vanlig den går och vi behöver vår familj och vänner. Vi ska hålla ångan uppe, vara glada och göra saker som är roligt. Men det vi lär oss av det här som är positivt, är att vårt liv är en gåva, njut av livet, ta hand om varann, lev i nuet och sprid kärlek.

16 kommentarer:

Ulrika sa...

Nämen älskade lilla vän..... Jag börjar morgonen med rinnande tårar men jag ler lite samtidigt. Det är klart att ni ska klara det det här. Jag vill nånstans tro att man inte får mer börda än man kan bära och du har ju sannerligen legat i "träningsläger" genom allt som har hänt i livet. Jag tänker på dig extra mycket och ska prata med Honom och be Honom att titta till er lite extra mycket.
Massor av kramar💞

Anonym sa...

Hej, du känner inte mig men jag har av en händelse följt din blogg en tid. Jag har själv gått igenom en livskris den senaste månaden och ditt inlägg tog tag i mig.Det jag har lärt mig den här senaste månaden är att ensam är inte stark och ibland när det är tungt och man inte orkar ta en dag i taget, får man ibland ta ett andetag i taget. Vila i dina nära och käras famn, du finns i mina böner / Hanna

Anonym sa...

Hjärtat brister av vetskapen. Men vi får lita på sjukvården, å du är i bästa händer tror jag. Absolut kommer att du kommer bli frisk. ❤️
Önskar vi kunde snabbspola tiden.
Älskar dig så mycket å är så glad över att du har så många som stöttar dig. Tiden framöver kommer bli tung men det kommer att gå. Finns alltid vid din sida fast en liten bit ifrån. Önskar jag kunde komma till er å hjälpa och finnas tillhands..hoppas att jag ska kunna lösa det framöver.
Tusen pussar å kramar från mig ❤️
/lie

Mary Sane sa...

Scrollade ner för att läsa inlägget som tidigare var "gömt", och hela kroppen stelnade till. Nej, nej, nej, det får inte vara sant! Fy fan vad orättvist! Är så ledsen för din skull men är också impad över att du/ni väljer att försöka fokusera på det positiva. Det här kommer att låta fånigt eftersom vi aldrig träffats IRL, men: Jag finns här för dig. KRAM

Lövet sa...

Blev tårögd när jag läste och kan inte tänka mig hur jag själv skulle ta ett sånt besked.Jag tror det är viktigt att kunna prata om det och "vädra ut det" på nå sätt som du gjort med ditt inlägg tex.Att ha sin familj och vänner som stöttar och hjälper till att ändå leva,skratta,gråta och bara umgås gör mycket för hjärta och själ. Jag hoppas och tror att allt kommer att gå bra.Som du sa USA är ju ända mycket före inom sjukvården./Bamsekram

Linn sa...

Stor kram till dig & din familj från en gammal kund. Du kommer klara det! Bajscancer.

Lizz sa...

Tack alla ni, jag blir så rörd av era ord. Med hjälp av sånt här kommer jag orka.

Anonym sa...

��Du kommer fixa det✌. Ber för dig och din familj.

Helena Bergman sa...

Tänker på dig i massor, i sånt här måsta man ta stöd av sina nära och kära, och se till, som du skriver att vardagen blir så bra det går och leva här och nu. Klart man önskar att man kunde spola fram massor med tid, sorg och smärta. Från dig och din familj, jösses detta fixar du och grotta ner dig då och då i din underbara, härliga konst, det är där vi "konstiga" vet att styrkan finns. Igår när vi var på höstresa med skolan så satt jag och tänkte på alla som varit med varje år. Jag som du vet sitter på mitt 5 år och brukar tänka på din kamp med konsten och hur jävla bra du är, du är en sporre för många med ditt signum i konst och att du nu får leva ut din dröm "over there", om det kan vara någon tröst i allt detta. Du är en kämpe och jag känner att detta kommer gå bra, fina du. Jag vet en person i min närhet som inte mår så bra, kände det på mig att nu är det nåt allvarligt, idag ska jag åka ut till skolan, krama om denna fina L inte säga något mer än NU förstår jag hur du mår och varför. Kram fina Lisa. Jag har följt några av dina andra bloggar men denna har jag läst endast spontant, men du vet man är som inne i annat då och då. Det du skriver får mig att gråta, det var mycket att ta in men nu, så står vi här och ska hjälpa dig igenom detta, så skriv av dig, skriv, skriv....

Lena sa...

Hej igen. Kämpa, var stark mest och gråt när det behövs. Du är ju på rätt ställe när det gäller kunskap inom sjukvården men tyvärr långt från din stora familj. Tänk inte att du tråkar ut oss som följer dej när du skriver om skitcancern, antar att det är bra att få skriva av sej det är dessutom bra för oss att få insikt, lära oss och vara mer förberedd när det kanske drabbar mej själv. Man klarar för det mesta mer än man tror.
Varm kram från Lena S i Alvik.

sofia stenman sa...

Söta snälla vackra Lisa! Skriv gärna av dig det måste du för att få tala ut och bearbeta detta helvete. Det är så sjukt att jag tror jag drömmer en mardröm. Usch så orättvist. Kan inte sluta älta det i mitt huvud. Du har gåvan att klara det du bestämmer dig för och jag tror inget annat om detta. Dwtcär bra att du får vara där eftersom att det ger dig bättre behandling än i Sverige. Fy och usch för att du inte kan leva din dröm fullt ur när du nu är där. Jag känner verkligen med dig! Och oansätt hur du kommer förändras så är du alltid fin och så himla omtänksam och snäll. Vi brinner för konsten och keramiken och detta kommer vara en stor stöttepelare nu för dig. Om inte fysiskt så psykiskt. Jag ska fortsätta lägga upp det jag får lära mig på Formakademin och hoppas det kan vara till lite nöje iallafall. Kram bästa Lisa!!! 💖 Jag känner med er somsaga som varit med om samma grej i familjen nyligen. Somsagt du kommer bli frisk! 😻
Sofia

sofia stenman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
monika strand sa...

Det finns inget annat alternativ än att du ska bli frisk. Heja vackra kloka kreativa starka kvinna!!! Fuck cancer!

Stor varm styrker

//Monika

Mirjam Josbrant sa...

Känner dig inte men känner med dig! Att blotta sig, att berätta som det är, att inte vara tyst, att visa tårar och vara livrädd men endå låta sig att känna glädje och livslust, det är att gå mot en seger. #rockon och #fuckcancer

Theres Lundqvist sa...

Känner inte dig men du och din man är bekant med min man Daniel, hur som.. följt din blogg länge. Kände bara att jag istället för att vara anonym skickar en massa massa pepp här över Atlanten från mig och D!

Lizz sa...

Vilka känslor detta ger mig, alla era ord <3 <3