fredag 27 november 2015

Happy thanksgiving!

 Ville inte vakna idag då jag kände mig dålig, överhettad och frusen omvartannat var 5 min. Otroligt jobbigt att sova. Men vill ändå bara att det dåliga ska gå över, tiden är min vän, när den går blir jag bättre. Tog det lugnt halva dagen. På eftermiddagen var vi bjudna till Swans på thanksgivingsmiddag. Jag försökte få mig själv att se "frisk" ut, lösögonfransar, eyeliner, lite glitter. Stylade och klippte min peruks lugg, tänkte att jag skulle ha den ikväll. Nä, slutade med sjal iallafall.. Vet inte varför men den känns jobbig, mest oskön och luggen pillar obehagligt. Ögonbrynen är sååå grymt gjorda, men nu kan jag inte visa ngn efterbild då det är en liten rodnad runt varje "strå", gör att färgen ser rödbrun ut, men det försvinner. Men det är alltså strå för strå, inte en rand som man sett skräckexempel på. 
Nåja, jag kände mig bättre och är glad jag kunde följa. Blev en mysig middag, vi var 9 st, lagom. Det blev mexikansk mat (ingen kalkon) och många diskutioner. Det skär sig ibland då amerikanarna (inte alla) har väldigt konstiga sätt att se på världen. Dom har inte vårat perspektiv (européers) utan ett stort agg mot muslimer vilket gör mig mest arg, då de drar alla över en kam och klappar USA på axeln, duktiga vi försöker allt men dom håller ändå på och bråkar.. Jaja, att dels försöka argumentera på eng eller att bli ovän är inget vi vill, så jag försökte först utan förståelse sen avslutade jag med "vi kan tänka, vad skulle Jesus ha gjort?" (Ja dom är kristna) det blev lite mummel... Men det är så det är här, vi är långt mycket mer upplysta och öppna i Sverige, så trots vi skräms nu av allt som händer är vi långt mycket bättre och "vettigare" än amerikanarna. Det märker vi, vad det gäller rasism, feminism, religionsfrihet, osv. Men visst, jag måste bortse lite från detta, jag säger såklart vad jag tycker. Vi är så tacksamma att vi har dom, för det är en kärleksfull familj, dom älskar Vilda och tar in oss i det här landet, på gott och ont ;). 

2 kommentarer:

inger sa...

Bra Lisa! Jag läste upp ditt inlägg på bloggen för min man, vi tycker du har sunda åsikter. I Sverige har vi ett armband där det står WWJD ( What would Jesus do) kan vara bra att påminna sig ibland.
Jag ber för dig, förstår att det är jobbigt med kämpandet, men vi tror på tillfrisknande. Kram

Helena sa...

Kram <3