Och lite till 31:a

Vi kommer hem, klockan är väl tolv.. Trötta och glada, stänger dörren om oss... Då knackar det!!! Jag såg på de andras blickar att nåt var lurt.. Dörren öppnas och PATRIK står där!! Min hjärta slår skutt igen och jag faller på knäna bland skorna i hallen. Hur kan alla lyckats hålla detta hemligt för mig? Grymt! Tack älskade ni!