Ledsen för det

Oj, oj nu har man rört om i grytor. Jag har en förmåga att ställa till det.
Kanske för att jag inte kan hålla tyst då jag tycker att ngt är fel, att ngn är elak eller orättvis.
Först får jag oftast som mothugg höra att -Tro inte det är så synd om dig...
Sen om jag nämner hjärta, kärlek, godhet, ärlighet eller andra för mig viktiga saker, så är det som att kniven riktigt vrids om.. då kan jag få kastat till mig att -Du tror du är så gooood, du är Gud och jag är djävulen, allt du gör är så perfeeekt, du kan aldrig göra några fel, alltid är det alla andras fel, du är såå oskyldig... (allt med en kylig underton).
Nä, en gång för alla!! JAG tror mig inte själv vara Gud eller ngn ängel, jag är mänsklig och gör fel dagligen!
Däremot så tänkte jag först säga att det heller inte är synd om mig, men NÄ, ibland är det, och det har varit synd om mig. Det är inte fult att tycka det, jag är vuxen, frisk innanför pannbenet, och kan se objektivt på saker och ting. Jag vet att mobbing, ensamhet, svek, smärta och sjukdomar är himla skitjobbiga saker, och bara för att jag själv varit utsatt (och många, många andra) så betyder det inte att man inte får tycka att det varit skit för en själv, använda de erfarenheterna till att med öppna ögon se när andra blir utsatta, stampa ner foten och säga STOPP!! Jag är ingen martyr för det. Varför är det så fult att säga att man är ledsen, att man blivit illa behandlad?
Det här med att jag inte kan hålla käft, kan göra folk mycket obekväma, det rör om...jag veeet, men jag kan inte låta bli!
Att sen det egentligen trycker dom på kanske rätt punkt, får dem att ifrågasätta sitt agerande, är det få som erkänner.
Jag är ju en trubbelmakare i min familj, ibland ett kolsvart får. Min mamma är iaf en som beundrar det hos mig, hon säger att jag inte vänder kappan efter vinden, att jag alltid har försvarat de svaga och att jag alltid fajtats för rättvisa och ärlighet.
Nu tänker jag på det, det är en himla bra egenskap, jag ska vara stolt över det, det får sticka i ögon hur mycket det vill. Jag är inte förmer, det hänger liksom inte ihop med den här filosofin;)
OM jag varit elak, behandlat ngn orättvist (vilket jag vet att jag ibland såklart gjort tyvärr) så vill jag då veta.
Jag kommer kanske också fräsa först, men jag hoppas att jag tar till mig det och himla bättrar mig, OCH att jag kan säga FÖRLÅT. Det är en bedrift.
Jag tror på GOTT istället för ONT.
Jag står på den LJUSA sidan hellre än den MÖRKA.
Jag tror på att KÄRLEK ger lycka, inte HAT.
Skjut mig då ;)
Jag skjuter tillbaka men med Amors pilar. ha, ha, ha haaaa, där fick jag till det ;)