Cirkus Liljedahl

Tjoflöjt, vilken cirkus det var idag..
Kl 0.6.00 hör jag att ngn tejpar utanför våra sovrumsdörr, jo, tejpar!
Jag misstänker Lova skarpt, att nu har hon nå fuffens för sig. Å irriterad för att det är 30 min INNAN jag ska upp.
-Schluuuta Lova!!!....hon svarar inte..
Jag somnar om och vaknar sedvanligt av att Jaxon skriker sin morgonopera, och ännu mera som vanligt 15 min INNAN jag ska upp. Nu väcker han ju kissnödig småbarnsvovve så det är bara att i ilfart hoppa i Onesuiten, moonbootsen, mössa å uuut.

Men innan jag går ut genom sovrumsdörren ser jag en tejprulle mitt på golvet, och på soffkanten ligger en rulle gladpack, jag höjer blicken och ja, hon har klätt in dörröppningen med plast!! Old trick, detta har jag blivit utsatt för förut, men sååå osynligt är det inte.

Jag och Lova står vid spegeln och sminkar oss, hon får ett riktigt mega bracka psykbryt, tonårshysteriskt utbrott över hennes "dåliga" torra hy som flagnar. Skriker och drar i ansiktet
-Jag HATAR mitt ansikte, jag är så fuuuuul!
Jag vet inte om jag ska skratta el inte...jag väljer inte, försöker lugna, men vi snackar bryt, så det är svårt.
-Jag har en sjukdom!! jag hatar...osv, osv.
Huj, jag lovar när hon lugnat sig att hon är lyckost som är så vacker, har en fin porslinshy och att hon kan bereda sig på att det blir nog värre.. ;) OCH att jag ska be min hudterapeut till vän om hjälp med bra kräm, vet inte om det var pedagogiskt nånstans men what to do?

Jag jobbar i tron om att det blir en kort dag, men den blir 4 tim längre, ryggen låste sig totalt och jag akutringer Brage, han har tid 1 tim senare, hur tur kan man ha?

På kvällen ska jag och Lova ta Persbrandt och Iggy på promenad för att hämta Vilda hos kompis, Iggy är HELT CRAZY, jagar och kastar sig efter Persan som om han vore en råtta (å Iggy katt). Vi fajtas, bråkas, tränar , men INGET går fram i öronen, svetten min lackar, han gör volter av iver och speedkromosomen har tagit hans kropp i besittning. Han går från att vara fin, på-god väg-uppfostrad hund till att bara vara bananas. Han är STARK, kan ni tänka er, 45 kg muskler, hormonstinna, exploderande...
Nåja, jag föröker inte brusa upp, väntar ut honom, berömma när han äntligen chillar och persan är utom synhåll. Vi går hem svettiga, flåsar, men lugna.. Shit! ;)