Alltså, detta fenomen Facebook..
Jag var ju med där i början, men sen kraschade vår tillvaro hemma, några tyckte det var njutbart(?), andra tyckte det var skruvat, otäckt, några höll sig undan, och några hade inte vett att stampa ner foten och stötta sina vänner...
FB var ju rena rama bästa tillfället att utöva häckling, smygmobbing, å andra svinerier (varför har jag fortfarande ingen aning om).
Jag gick ur.
Skönt just då, livet kändes lättare.
Sen gick det 3 år, jag hade distans och var sugen på att hänga med i mina vänners F-bookande, socialisera osv.
Och det ÄR ju trevligt, för det mesta :)
Jag tycker det bara är oerhört jobbigt att se när folk (fåtal) fortfarande använder FB som en synlig miljö där man kan svina, ge underförstådda pikar och sprida giftiga osanningar.
Det värsta är att jag sitter där och ser på, vill bara kommentera att nu får det vara nog!! jag vill skrika högt lägg aaav! Var inte så förbenat orättvis och ond!
Jag veeet sanningen!!!!
Men jag skriver...raderar...skriver..raderar... Jag hittar inget att säga som inte river igång en cirkus, det blir bara ännu mer pinsamt..tyvärr.
Så jag skriver här..i mitt egna "rum"
-För inte osanningar, bete dig inte som ett elakt barn. Mogna till och se klart, its NOT your way or no way!!
F--ck, vad ledsen det gör mig..trodde dessutom du var bättre än så, såklart..så hårt att se på.
1 kommentar:
ja- det är svårt ibland det där. Vissa gånger är det bästa att tiga ihjäl fjantarna men ibland måste man tyvärr ryta ifrån. Puss loppan - vi får teledatea nåndag ;) påminn mig då om FB-paren. OMG- jobbigt fenomen de med!!
Skicka en kommentar