Jag har alltid skallebang, lite smått ibland å megahårt ibland, men sällan utan...så himla less på det....som toppen på min ostadiga ryggrad...
Vi snackade smärtor å sjukdomar idag på jobbet....
Är det ngt jag kommit fram till så är det att jag är så himla tjurig å dumt envis att jag får bara skylla mig själv. Den situation jag lever i är mitt eget fel..jag har fått alla varningar och största mega larmsignalerna man kan få för länge, länge sen,och vad gjorde jag? tog på mig största solbrillorna och hörselkåpor och ångade vidare...
När jag möter "likasinnade" som sitter i samma "stol" så är vi alla likadana, lika himla tjuriga å korkade.
Jag är inrutad, fastmejslad i min egen kropp och mina egna smärtor, jag har så himla svårt att sätta det först på priolistan, hur gör man? För jag vill ju vara den jag var förut, 1000 järn i elden och energi på maxnivå...
Men njää, det blir nog inte så.. kärring!! (till mig själv) så himla less på att vara skrot.
Oki, sorry för ömkande inlägg, behövde bara spy ut lite... och varna andra att LYSSNA på sin egna intelligenta kropp! annars blir det kortslutning allover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar