Ett föräldraskap tar aldrig slut.
Jag sitter och ser en stund på Dr Phil....
En dotter (vuxen med egna barn) som konfronterar sin pappa.
Han har behandlat dom två syskonen olika och vad jag förstår svikit henne ngn gång för många år sedan, tror det handlar om arv, förolämpningar och annat, jag vet inte hur men dom ska nu "återförenas"..
Han sitter och ser väldigt skamsen ut, säger att han gjort saker han ångrar, att han saknar hennes och barnbarnens kärlek, att han vill ha tillbaka sin "ögonsten"..
Hon är sååå bitter! hon hackar och hackar, hon är djupt sårad, otrolig sårad ..det syns tydligt, hon skakar...så tydligt att Dr Phil ryter till och iställer "skäller" på henne.. Vad vill du? släpp det, livstidsdöm honom inte, ta chansen osv..
Jag ser pappan, han har åsamkat stor skada, och det kan hända vem som helst, att vi gör skit vi ångrar, men han säger ärligt förlåt, och jag tror på förlåtelsen, den helar även dig själv.
(inte nu brott, det ger jag mig inte in på)
Nu vet jag ju inte hela turen, jag kom mitt i men jag började tänka..
Där sitter dom, han gammal och hon medelåders..
Det är så känsligt mellan dom, spänningen är maximal.
Men han är pappa..och hon en dotter, han är hennes förälder för alltid!
Man har gett sig in i leken och den är på livstid! Ansvaret släpper man aldrig, att skydda, stötta och ge kärlek.
Oavsett om barnen blir vuxna, oavsett hur man tidigare haft det så är det alltid ett föräldraskap.
Jag är 35 (snart) men en del i mig är ALLTID ett barn, nåns barn... Jag är vuxen, jag är själv förälder, men även jag har behov av en förebild, en stark pelare, en som bevisar att jag är viktig...eller två förresten, två föräldrar..om båda lever, så länge vi lever .
Ofta är det tyvärr så, att om ens barn har egna familjer och blir vuxna så har ansvaret långsamt glidit över hos barnen, kontakten, ansvaret, att vara dem som beter sig moget..eller hur?
ngn måste ju känna igen sig?
-Du ringer aldrig!...
-jo, jag ringer, kanske inte ofta... men ringer du?
Alla föräldrar är ju i sin tur också nåns barn och har en historia som format dem, men kick ass och gör det bästa ni kan för att vara..att ALLTID försöka vara.. en himla schysst å bra FÖRÄLDER, överös med kärlek, stöttning, intresse och beskydd. Alla barn har rätt till det så länge de är någons barn.
Och det är vi även som vuxna.
Jag ska alltid vara förälder åt mina barn.
Behövde bara säga det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar