Jag är en fegskit, å det är så jobbigt!
Jag har blivit sådär som jag inte skulle bli, fegare å fegare me åren.
Jag vågar inte njuta av att åka bräda längre, vet ju hur ont det tar att falla. Vågar inte doppa mig i vattnet, det kan ju vara obehagligt kallt, eller kanske hajen kommer.
Jag är rädd för höjder, spindlar och idag blev jag igen rädd för en häst, la ner hela projektet och backade, vägrade utsätta mig mer för känslan. Å så fel...tror jag. Man ska ju face:a det!
När jag känner att jag inte har full kontroll, då brister det. Det börjar växa ångest i magen och Lisa blir 9 år.
Jag har otroligt svårt ibland för att säga ifrån, då jag blivit sårad. Väntar och hoppas istället på tid, att den ska visa och ge mig mod. Då kan det vara helt försent.
Jag har tappat lite tron på mig själv misstänker jag, kan det vara där det sitter?
Jag får av 98% i min omgivning peppning och lovord om hur bra människa jag är, och 2% ger mig känslan av att vara trist, beige, töntig, feg, kärring..och DET fastnar. I mina ögon blir det jag.
Presteraren i mig jobbar å jobbar, vill visa dom hur fel dom har....allt ska bli perfekt, men feg är jag.......
Himla fajt blir det...inuti
2 kommentarer:
Finaste tjejen!!! Vet vad du menar med rädslan :D Och BORTBORTBORT med de där 2 %! Har själv just bloggat om människor som får en att må dåligt! Och du min ängelbabe är INTE en av dem!!! Du får mig - när jag ligger och tror mig slagen och bölar på backen- att torka tårarna och resa mig upp och göra ÄNNU bättre ifrån mig! INSPIRATIONEN LAISA! Love YOU! PUSS!!!
å jag dig finaste J, saknar dig för mycket bara;)
Skicka en kommentar