hur gick det med uppfostran?

Måste klargöra lite... det här med att vi människor är så olika i all ära, det är både kul och förbryllande. På min skola har vi en hel del "kring 20"... Jag har hört talas om den här "curlade" generationen och tagit det med en nypa salt, el aldrig brytt mig helt enkelt, men nu börjar jag banne mig tro det är sant. Jag har ju smått yppat om den halv (eller) hel-taskiga inställningen några på min skola har. Förlåt om ngn känner sig utpekad och det är verkligen inte alla men jag MÅSTE får ventilera ngnstans om jag inte ska explodera en gång till här till våren. Det ska suckas över hur jobbigt allt är, det ska slingras från allt ansvar, varför ska man plocka upp efter sig när ngn anan kan göra det? allt vi får göra är så himla "onöööödigt" och allt är så dyrt. Jag försöker lägga dövörat till och koncentrera mig på mitt, men jag känner hur den negativa sura luften kan förpesta alla andra. Lärarna är förvånade över detta fenomen och säger att dom står handfallna, dom ser det verkligen men vet inte vad dom ska göra. Skolan är ju frivillig och vanligtvis brukar ju alla var grymt tacksamma över att få vara där överhuvudtaget. Men ÄR det den där generationen??? undrar jag nu? Det är inte alla, men i min klass är vi förvånansvärt få som tar detta på allvar och ser med glädje på varje ny uppgift. Jag ska absolut söka vidare och hoppas jag får stanna och plugga vidare sen och hoppas då att detta år är en engångsföreteelse och att de negativa försvinner iväg ngn annanstans och ersätts med frisk fräsch luft.