torsdag 22 oktober 2015

Smäll å styrka

Hade lång diskussion med vän idag om ett av de många sätt man ser på livet efter att ha fått den här sketans sjukdomen och hur jag bara vill förmedla det till alla. Det försvinner nog i havet av alla må-bra quotes på FB instagram, föredrag, filmer å böcker. För jag tror man ska drabbas att ngt allvarligt för att vakna, vare sig det är kärlekssorg, svek eller sjukdom. Inom de områdena växer man av smällen. Hårt men många av er håller nog med. Hela ordet "livet" omfattar ALLT. Så det här är det största hemskaste och viktigaste jag är med om.

6 kommentarer:

Helena sa...

Fy Lisa, jo det är det värsta man kan vara med om...inget man önskar sin värsta fiende ens...känns svårt för dig, förstår det....skit är vad det är....mer än så finns inget att säga om denna jävla cancer...svårt att ta in...livet blir mer påtagligt och viktigt på en annan nivå...blir mer påtagligt och verkligt, som om man börjar se detaljer och hör ljud och ser människor på ett annat sätt....kram och styrka i det du får ta dig genom..för det gör du...kram

Sara Johansson sa...

Kram finaste ❤. Känns så futtigt att säga men det är det jag vill göra, vara där hos dig och bara hålla om dig för inga ord i världen känns som att de hjälper. Jag tror att du har rätt. Men varför måste det vara så, kan vi inte fatta vad som är verkligt viktigt i livet utan att drabbas av enorm smärta?! Kram.

Sara Johansson sa...

Kram finaste ❤. Känns så futtigt att säga men det är det jag vill göra, vara där hos dig och bara hålla om dig för inga ord i världen känns som att de hjälper. Jag tror att du har rätt. Men varför måste det vara så, kan vi inte fatta vad som är verkligt viktigt i livet utan att drabbas av enorm smärta?! Kram.

Lizz sa...

Det är verkligen så Helena, jag vet inte om jag kommer att ta hand om mig själv bätte efter det här, ta bort min eviga stress som orsakar alla mina smärtor, äta gott, aktivera mig, göra det som gör mig glad osv, eller om jag vill lägga mest fokus på att ta hand om och visa kärlek och vad jag känner till andra. Jag hoppas jag klarar det första, det tror jag är svårast. Men jag ser redan nu ALLT på ett annat sätt. <3
Sara.. jag känner att du finns hos mig, av allt det fina du sagt och skrivit och glädjen du gett mig i mitt liv.

lulemarcus sa...

Så tråkigt att höra att du inte mår bra. Jag önskar att ord kunde ta bort det onda och att jag kunde skriva dom orden till dig, tyvärr är verkligheten annan. Jag vet att du är en riktig kämpe som kommer att göra ditt bästa för att besegra sjukdomen, du kan ju typ allt! Kram!

Lizz sa...

Tack Marcus, kram!