smock!

Nu ska jag faktiskt ta mig tid att blogga, och inga trevligheter den här gången tyvärr....
Jag var på bio ikväll, tillsammans med mannen och vänner. När jag sätter mig ner känner jag stanken, 2 gubbar i 50 årsåldern brevid mig luktar sååå mycket sprit, jag försöker "vänja" mig men efter 15 min känner jag att det är inte alls borta och jag ser då hur den ena drar upp en kvarting renat, klunkar och skickar över till kompisen som också tar sig....
Ångesten väcks i mig och jag känner att det här klarar jag bara inte, jag knackar försiktigt på hans axel och säger (faktiskt) vänligt -Skulle ni kunna sätta er längre ut på raden eller nedanför om ni ska dricka är ni snälla? (det är ledigt där)
Han tittar på mig, och det här är helt vanliga kan tyckas, finklädda män, dimmig (packad) och säger segt -Hurså, har du svårt för det eller??? Ja, svarar jag..jag klarar inte av det.
Jasååå, säger han släpigt och blir så där ignorant himlar med ögonen säger jaja och sitter kvar.
Pang! min historia smäller till, minnen slår mig i magen och jag känner att jag måste försvinna om inte dom gör det, annars börjar jag lipa. Kan tyckas otroligt överkänsligt för vissa, men jag kan gå på fest där jag förväntar mig fulla människor, jag kan vara ute på en krog, men här förväntar jag mig INTE det, jag har en 10 årig tung historia jag försöker helas från och summarum av detta ger mig en käftsmäll av ångest. Min älskade man ser min panikattack och snabbt byter han plats med mig, jag vill inte lasta över deras stank och skit på honom men han säger att det är inget problem... Jag vet inte om det var riktigt sant, men han var min ängel och jag försökte svälja och njuta av filmen....