Jag är nog inte ensam men känner att en röd tråd kan anas....
Som mellanbarn är jag i mitten, två ovan och två under, att växa upp så är på ett sätt ensamt...även i en stor syskonskara, i mitt fall har jag varit lite det beryktade "svarta fåret" mer än en varg ;). I Skolan var jag de första 6 åren ensam, tidvis här och där hade jag nån vän utanför skolan, men ingen vän-vän...
I grupper utanför jobb backar jag ngt steg..alltid, i större samlingar än 4 blir jag sluten, deltar men iaktar. Nu är jag 36 år, en mamma som kanske inte hinner med tajt umgänge visserligen, hemma kär oxå som jag är... ;)... tillbaka i skolan efter 12 år sen sist, å jodå mönstret sitter i, mest en ensam varg sitter jag vid eget bord, i egen hörna, tycker inte jag alltid valt det själv men kanske utstrålar jag f-k off ? :) skämt åsido, jag är nog en enstöring i vissa miljöer, utanför mitt jobb och mitt hem, där tryggheten försvinner, försvinner även jag, in i mig själv....
2 kommentarer:
Kan det vara så att pöbeln inte vågar ta kontakt med dig för att du är otroligt snygg och cool? De SER ju bara ytan. Jag som känner dig känner även ditt varma och ödmjuka hjärta.
Självvald ensamhet kan vara det skönaste som finns. Många är rädda för ensamheten och den kan vara läskig, så länge man har valet är det ok.
Du är den du är och du är älskad!
Puss fina hjärtevän ;)
Skicka en kommentar