När jag vaknade i morse undrade jag om jag fått en spark i sidan av Vildis eller om levern hade sprängts, jag hade så fruktansvärt ont längst ner i revbenen och under fram å bak. Äsch, jag tog värktablett och tänkte att det lägger sig nog under dan.
Jag och vilda och Voffarna for till salongen och klippte hennes hår, sen ut till Gäddvik och lämna kånkarongen där medans mina ben skulle bli vaxade och brynen ansade. Jag måste sett märklig ut för smärtan gav sig inte och jag kunde inte låta bli att grimasera. Efteråt for jag tillbaka till Gäddan, hade tänkt sätta igång värmen för påsken. Iggy var bananas och fräste upp hela omnejden, den nysådda gräsmattan, som var mjuk å gyttjig men med gräs, pryddes med stooora sladd spår. Suck! Jag lyckades öppna stugan, sätta i en kontakt men sen gav jag upp, jag ringde jouren (igen, hypokondriker?) och dom tyckte jag skulle komma in. Not even 2 citodon hade lugnat ner ngt. Så, jag åkte dit, satt i 2 tim, fick veta att musklerna var troligtvis brustna mellan revbenen och ev sprickor. Ja, det visste jag ju kanske, 2 minuter senare och med rådet att ta mer värktabletter och pronaxen så skulle det ge med sig till slut, åkte jag hem.
Ikväll kom våra saknade vänners 2 barn (bor i sthlm) och sov över. Nu ligger dom alla 3 i min säng och är överlyckliga, dom är som små änglar som saknat varann och myser till film under täcket. ;)
Gullungar!
Jag hoppas kroppen blir lite lugnare imorrn, då ska jag med storkidsen på snövit! gud va kul!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar