Freda arma freda´

Idag fick jag höra av en av mina vänner att hon och hennes man ska skiljas...
Det kom inte som ngn chock, kanske som en lättnad då jag förstått att dom haft för mkt problem och blivit så dåliga för varann att det var svårt att rädda.
Det är märkligt vad ett riktigt infekterat svårt förhållande kan göra med människor, en del blir så otroligt giftigt hemska, deras "jag" försvinner, eller förvrids, förvärras ja, dom märker kanske inte själva hur mkt som ligger hos en själv, det enda man ser är hur mkt fel det är på den andra.
Och plötsligt står man där efter en lång tid av hårda ord, beteenden som närmast liknar mobbning, fylld av avsky för ngn som man en gång valt för att man älskat, man glömmer att det funnits lycka och att det faktiskt är en människa, som man nu valt att lämna, men en människa med känslor och ett hjärta som man slitit itu.
Det är ett grymt krig, vettet försvann för längesen och mognaden likaså.
Vuxna människor med moral och förstånd i vanliga fall, sparkar nu å slåss som barn i sandlådan, eller inte ens dom är så barnsliga...
Det ligger mig nära hjärtat då jag vet hur det är att vara ett av barnen som står mitt i eldstriden, bollad mellan föräldrar som använder det käraste dom har som ett medel för att trampa på de ömmaste tårna.
Att som barn växa upp med föräldrar som inte kan konsten att samarbeta på ett moget och vanligt vänligt sätt, utan visar antingen med ord eller tyst handling hur illa dom tycker om varandra, är fruktansvärt!!
Du älskar båda mest av allt och ni vet hur det kan kännas, att höra onda ord eller se den du älskar frysas ut som luft, kan göra dig galen. Det kan forma ett barns liv, bli som en grå blöt tung filt som alltid ligger där och luktar..:(
Snälla alla föräldrar som inte klarar av att leva tillsammans mer, av olika förstående anledningar.
Det är förmodligen mycket ilska, sorg och stormiga känslor ni känner, men för era fina barns skull, behandla dina barns pappa el mamma med respekt, svälj stoltheten, lugna ner er och hitta ett sätt att samarbeta.
Kasta inte skit och kräks över varann, säg inte dumma saker mer!
Ni kommer alltid, alltid dras med varann, genom era barn, gör den framtiden så bra det bara går, var för guds skull (barnens skull) SNÄLL nu!
Beslutet har tagits, ni ska inte längre älska varann, dela säng, hus å vardag ihop.
Kriget kan stoppas där. Låt blodet sjunka, svärtan, sorgen och bitterheten ebba ut.
Se på er som två kanske trasiga, nån kanske lättad, men inte misslyckade själar som nu ska bli lyckliga utan varann och kriget, ni är två människor som har föräldraskapet som erat livs viktigaste uppgift, och för att ni alla ska må bra, var helt enkelt SNÄLL, visa tillsammans barnen att dom är viktigast! Mamma å Pappa sätter er först och det ska vi visa er genom att visa er att vi respekterar varann. Det är det bästa ni kan ge, att ni ska skiljas är en nog stor tragedi.
Jag är så innerligt tacksam att jag är lycklig, djupt äkta himla kär! och att jag lever i harmoni, förståelse och nästan aldrig, aldrig ger vi varann hårda ord. I 11 år har vi levt ihop, motgångar utan dess like har vi upplevt, men kärleken har alltid varit starkast och den övervinner allt ;)