måndag 4 januari 2016

Mellan skräck och kämparanda

Jag tänker 98 % av tiden att jag blir frisk, jag planerar NÄR jag är frisk. Jag ser mig själv som frisk till sommaren redan, även om jag vet att det inte är så, sviterna efter cellgifter kan hänga kvar år. Man har ju nästan tagit död på kroppen, alla celler har nästan drunknat (som en vän sa om skeppet som sjunker och cancer"råttorna" överger men man reser sig upp till ytan till slut). Jag vet inte om hela kroppen kollas men jag skulle vilja scanna allt. Hur vet jag att bröstet var första stället? Jag frågade min läkare och hon sa, det vet du inte, men all cancer ska vi lyckas behandla... Betryggande? Nja...
Jag läser och ser på tv många hemska öden om cancer som kommer tillbaka här och där, jag bryter ihop inuti då. Jag har i livet sagt att jag nästan skulle ta livet av mig om jag fick cancer, jag har sett vänner och familj få tillbaka det och till sist dö.
Visst, så är det, en fruktansvärt lömsk sjukdom och hur hanterar jag det? Jag vill se att jag har 50% att överleva alltihop. Det är hälften, några år.. Efter 5 år minskar risken.
Den hälften måste jag kämpa för! Jag vet inte om jag kan påverka hur det går, men det är bara göra det, finns inga alternativ. Jag får leva med panikrädsla ibland men oftast med planerna efter det här. Men jag väljer även att skydda mina nära från de känslor jag känner. Jag vill stärka dom med tron på att ta mig ur det. Den kärlek och omtanke jag känner från min familj och er alla är verkligen så viktigt i mitt sätt att fajtas.

Så fint sagt av Ida som kämpar mot kronisk cancer, det tog i mitt hjärta, så vill jag leva resten av mitt liv. Reportage skrivet av Birgitta Lindvall Wiik för Allers, länk HÄR


 



8 kommentarer:

inger sa...

Vilken kämpatjej du är! Beundransvärd. Med den fighting spirit du har så kommer det bara att gå på ett sätt och det är BRA!!
Förstår om du ändå ibland tvivlar, det är mänskligt, men mest får du se framåt!
Fortsätt så!

Unknown sa...

Jag tror man måste så, att se sig som frisk
Å se framåt men odla nuet. Cancer är lömsk och ond sjukdom, jag har lyckligt nog hört å träffat många människor som blitt friska å de räknar jag med att du också blir å sen fortsätter vara. Du är starkare än de elaka, ur detta kommer du gå ännu starkare ❤️
/lie

Helena W sa...

Jag har också sett och hört människor i vår ålder som blivit helt friska från bröstcancer och det är så det kommer att bli för dig med, det är i alla fall vår tro och vårt hopp.

Ida sa...

Peppar och tänker på dig i tysthet varje morgon och kväll då jag tittar in för att se om du uppdaterat något. Idag kanske du behöver en "riktig" kram så kraaaaaam Lisa!! =)

Sara Johansson sa...

Jag kan tänka mig att det är en kamp bara att hålla modet uppe. Att inte låta tvivlen ta greppet. Jag läser här på bloggen om hur cellgifterna bryter ned dig sakta men säkert och som du skriver, snart finns inte mycket kvar som lever i dig. Cellgifterna dödar allt, både sjukt och friskt. MEN, du är så nära målet nu med cellgiftsbehandlingen. Du har klarat en så lång bit av denna långa, mörka och extremt tuffa kamp. Jag tänker på dig dagligen och hoppas så innerligt att behandlingen dödat allt det sjuka. Att du inte ska behöva utkämpa detta krig igen. Så att du kan börja bygga upp en frisk kropp full av liv och kärlek. Jag känner också flera som haft bröstcancer som blivit helt friska och lever goda liv. Jag vet inte om prognosen är bättre för just bröstcancer och jag vet ju inget om den sort du har, men jag önskar så innerligt att cancern nu ska lämna din kropp i fred. Så att du får leva igen. Inte bara överleva. Det är så lätt att sitta här och skriva att jag förstår att det måste vara skittufft. Men jag har inte en aning. Inte en blekaste aning om det du går igenom. Men jag bryr mig så otroligt mycket om dig och sitter med tårar rinnande ned för mina kinder för att jag så mycket vill att du ska få bli frisk nu. Kram finaste du!

Unknown sa...

Bra att du tänker positivt det är viktigt. Jag tror på dig! Och så länge du får den rätta behandlingen så är det ju jätte bäst! Ja som sagt så är det ju många som klarar sig. Det gäller att alltid vara uppmärksam men att endå kan leva ett normalt liv. Det gäller oss alla. Förstår att hemska tankar snurrar omkring." Vi "kan bara ta en dag i taget men jag hoppas på att varje dag tar kål på ond heterna och att du blir helad och frisk igen. Du är en kämpe och de sägs betyda mycket i detta sammanhang ! Kram!!! 💗

Anonym sa...

Ida är fantastisk. Liksom du! Din positiva inställning, kämparanda och livsglädje kommer att bära dig genom allt! /Birgitta L Wiik

Helena sa...

Du är lika fantastisk, du berättar och besrkiver din vardag i upp och nergångar, med delar av din familj eller hela..dina tankar och funderingar, ger insikt och funderingar. Detta kommer att ta dig igenom detta svåra och jobbiga, fina du...kram keep on fighting <3