Detta hängde med tills hon gav upp, ja, hon slutade helt enkelt. Kanske för att hon blev gammal och lite glömsk själv? orkeslös eller bara skönt att tänka på sina egna behov. Ja, visst har vi skrattat och sagt, Tänk! vilken tur vi har dig! varit glada och tacksamma, men även lite skrattat "åt" hennes packningar, dom var ju alltid helt tokiga,bilen full! takboxen full, lådor, kylväskor och väskor, det tog aldrig slut. På det så hade hon gjort en plåt Janssons, bakat mjukbröd som hon vet vi alla älskar. Ostpaj, och andra godsaker bara för att....
Vi snackar inte om att detta slutade när vi syskon flyttade hemifrån, nä det har fortsatt till ungefär för tio år sedan; Vi syskon, allas våra makar, våra barn och och ibland ngn vän som hakat på.
Mamma, mamma..som du måste ha slitigt, du trivdes med det, gillade när vi uppskattade och bekräftade dig. Ibland smällde du lite i skåpdörrarna, muttrade så vi inte exakt hörde vad du sa.
Nu är jag mamman, tar inte hand om hela släkten, eller jo, det gör jag nog, men till ett visst drag.
Idag fick jag ett psykbryt inuti, inte så jag blev på riktigt arg, och inget som gick (jättemycket) ut över våran dag. Men jag packade väskan, tog en stor handväska, för vi behöver frukt till vilda som lätt blir hungrig, koftor, solskydd, vatten, åksjukepiller osv.. Väskan kanske vägde 6-7 kg.. min vanliga handväska alltså. Att först hitta i den 168 ggr när ngn behöver ngt, jo att tillägga så är det här man stoppar sina fodral, bilnycklar, hattar, telefon och kartor om man inte har en egen väska, det är ngt som gör mig galen till slut, när jag börjat tänka i dom här banorna, rafs, rafs, rulla, baka, böka, slita upp hälften, hitta och stoppa i igen. Väska, det har bara jag..OCH min tonårs DOTTER.
Jag har ont i ryggen idag, jo, det får jag alltid då vi är ute och gör ngt en hel dag..men nu undrar man (eller det gör man ju inte) varför?
Slutkläm på detta då; varför har mammor, kvinnor, mormor (ja, iaf i 99% av fallen) ansvaret på att allt som behövs är med, förutse ev kyla och hunger och stark sol? och varför har dom allt detta i sin egna smarta handväska??
Varför har inte killar, pappor, farfar och söner väskor?
Varför går dom och svajar så lätt på kroppen med max sin telefon tillhands, men den ryms ju fint i fickan..
I nedarvet fick jag detta, i nästa generation ger jag det till mina döttrar, va i hela friden?
Det handlar i det här fallet om att bära tyngd och massa grejer i en väska, och om omtanken och huvudbryt det kräver innan man ger sig av, den kan ibland varvas upp här i lite schtreees innan man låser dörren.
Mamma, du var en stålkvinna! Du hade inte behövt, du kunde sagt till oss, -kom ihåg att det kan komma oförutsedda händelser.
1 kommentar:
Jamen det är ju helt sjukt att det är så här!! Och verkligen inte ovanligt. Tänker att kvinnor i alla tider fått den här rollen, och till viss del tagit på sig den eftersom man inte vill vara anledningen till att saker skiter sig (typ, man vet att nån i familjen alltid får skavsår och därför har man alltid med några plåster, men så slutar man med det och då blir det sura miner för att de andra är vana vid den servicen...). Kanske att ni kan skaffa en stor utflyktsväska som alla ansvarar för. Då får alla fundera över vad de behöver ha med och lär sig ta ansvar. Tror att det är en bra väg att gå för då blir ingen lidande. Men funkar inte det så skulle jag bara tvärvägra ta ansvar för att statuera exempel, och då får det bli som det blir. Det kan ju knappast vara ens livsuppgift att ansvara för andra människor på det sättet (om det inte är små barn såklart). (Men ja, det är svårt att sluta vara på det sättet om man alltid varit sån, Mvh Hon som tar sekatören med sig på promenaderna om utifall att...)
Skicka en kommentar