tisdag 1 december 2015

Sakta men säkert

Jag känner nu att kroppen bryts ned, huden torkar, är svag även de dagar jag borde vara piggare. Jag sover jättedåligt och har riktigt kasst flås. Nu är jag ju inne på nedförsbacken (jag vill se det så, fast den kommer kännas som uppför) är glad att det gått tid och att jag klarat det bra. Det kommer nog bli tyngre och tyngre, jag får det bekräftat av alla här. Jag vill ta ner speglarna i vårt badrum, så känns det. Jag vill inte att Tomas ser mig, jag kan nästan inte gå ner i huset förrän jag försökt sminka mig och få bort spöket jag ser. Ja må låta ytlig men det är så vansinnigt jobbigt. Jag äter, det kan jag, och till skillnad från förut inte lchf utan potatis, pasta och bröd. Chips på helgen osv, går ned ca 1 kg per vecka nu sista veckorna. Det gör inget, jag hade lite att ta av och det kan ju ändras, men jag märker som sagt att jag bryts ned. Nu är mina röda blodkroppar låga oxå, då kan jag behöva en blodtransfusion... Herre, vad jag vill att det här ska ta slut, jag vill LEVA! Utan att kämpa..

6 kommentarer:

Johan Lövbrand sa...

Hoppas allt det där är över snart så du blir frisk. Ber och håller alla tummar för dig att du ska bli bra. Kan inte tänka mig hur jobbigt sånt här är. Och alla säger kämpa,tänk positivt.....är inte lätt alla gånger.Men jag säger det också.....Kämpa, tänk positivt för du har så mycket mer att ge den här världen,och den dig. Stora kämparkramar till dig och din familj./ Lövet

Anonym sa...

Du finns i mina tankar och jag hoppas att du snart får må bättre! /B

lulemarcus sa...

"Skönheten ligger i betraktarens öga"

Du ger nog inte dig själv rättvisa, låt Tomas berätta för dig vad han ser. Det är säkert en helt annan bild än den du ser i spegeln.

sofia stenman sa...

Stackars söta dig <3 förstår att det hur jobbigt allt som helst. Finns inte ord nog :/ kram och kärlek till dig!

Lizz sa...

Tack fina ni, era ord värmer in i själen på mig <3
Jag vet, Marcus, jag hjärntvättar mig själv med helt fel saker, men det spelar ingen roll att jag eg vet att 1. det är inte viktigt i sammanhanget 2. Ingen ser mig på det hemska sätt jag ser mig själv nu, kram

Helena sa...

Drar en djup suck av oro och förståelse på samma gång..det är ju inte konstigt att du känner att du vill sminka dig, inte visa dig ...men du är så vacker inunder allt det där, vacker på ett sånt vis som många inte ens bär...din skönhet finns där som an aura och glimmar och lyser...den finns där oavsett hur du mår fina du...men inte är detta något man önska någon enda människa...hur tungt du har det och att hopplösheten lägger en filt över dig...men jag förstår känslan av att inte tycka själv att man ser något som helst vacker över den man ser i spegeln..men skit i den...för den ljuger...det vet vi ju alla....prorumspsgeln ljuger, badrumspsgeln ljuger....tro mycket säkert att Tomas älskar dig oavsett...men jag är också en sådan människa som inte går ut utan smink....inte en på det lilla ICA vi har här i byn....all värme och kärlek till dig i stunder som dessa...<3 <3 <3