Big-for-me-confession

Ja, nu ska det outas. Att det ska vara så himla svårt för mig??
En kommentar på FB från en kompis till mig som också är frisör fick mig att..äh, nu tar jag steget.
Jag ska gå skola igen! och jag börjar nu 22 aug.
WHAT? jo, om vi säger så här:
För att röja allt snick snack som jag vet den här branschen bildar (vi är bäst på det), så ska jag klart och tydligt berätta vad som är i görningen, varför och när.
Jag har öppnat min salong för snart 5 år sen, vi har från dag ett och fortfarande aldrig haft en obokad dag. Fullt från första stund och från ruta ett hört till de hetaste salongerna i omgivningen.
Man kan säga att konceptet var vinnande :).
Jag började dock med 2 trasiga diskar längst ner i min rygg och har gått igenom alla, verkligen alla metoder för att klara av mitt jobb. Tjurig och förnekande.
I våras började jag skrämmande nog inta tankarna som jag länge motat bort. Ska jag byta yrkesbana?
Det som hindrar mig är att jag vet att jag är king på mitt jobb, jag har en stooor kundkrets och att mitt ev bortfall vore slöseri. Och skulle jag verkligen kunna briljera i ngn annan bransch, känna mig lika självsäker och trygg?
Men när min familj får lida av att jag inte mår bra, missförstå inte, jag äääälskar hår, men smärtan tar min kropp i besittning, inte ibland utan varje, varje dag.
DÅ tog jag ett beslut, jag rannsakade mig själv och försökte komma ihåg mina egna kloka ord, välj ett yrke du brinner för, det du älskar mest, gör ditt intresse till ditt arbete!
Och vad kommer näst bäst?
Ja, det har inte undgått ngn i den här stan att jag är barnsligt förtjust i inredning, konst och design med tanke på hur många repotage vi varit med i, måånga olika tidningar de senaste åren..många skulle nog säga att de är less på att se nunan å hennes hus, salong osv ;).
Jag lämnade in en ansökan och la resten i "han bland molnens händer".
Jag kom inte in, visst grusades allt och jag släppte en månad efter semestern och tänkte att sommaren får visa vad jag ska "gö aaav" mitt liv.
Ångesten har krupit på, för tyvärr så har mitt jobb blivit mer och mer förknippat med annat än glädje för mig.
För att inte tala om hur dumt det vore att röra om i en sån god gryta, vad ställer jag till för de andra kollegerna?
Tills för några dagar sen, då ett mail trillade in och jag ändå hade fått en reservplats på utbildningen "Inredning, design och arkitektur". Jag svarade JA och grät av lycka....
Tills poletten trillade ner och jag ser allt jag har framför mig, jag ser förstås mest problemen ;)
Men faktum är att det jag vet hur det blir nu är att: jag kommer jobba som ett svin innan jag börjar skolan 22 aug, för att göra de kunder jag redan bokat in, sen ska jag lämna över till de andra på Killerqueen/the North tattoos. Tills vidare rullar där på som vanligt, om jag sen fortsätter äga och driva el säljer vette fåglarna.
Men det handlar inte om ngn konkurs, då alla vi har häcken fullbokad, det handlar inte om ngn osämja då jag jobbar med min bästaste vän, och min älskade man, ingen skattetvist då jag är ärligaste frisören på denna planet. Och jag vet inte om det blir forever ??
Det handlar bara om att den här Lisa:n måste lägga sin hälsa och sin familj först och pausa. Göra ngt som är roligt och nödvändigt för nu. Jag kommer att jobba hår också såklart, jag har kvar mitt jobb som creative manager på Pusher, där jag får använda mina skills, och ha kvar min fot i branschen. Men jag kommer inte att stå där på salongen som jag brukat.... Det skrämmer mig till döds att tänka på, men det är så det är.
Och till de som tycker att hela deras hårvärld rasar (jag lovar, de finns) så hänvisar jag med all säkerhet till Jannice, jag själv lägger allt mitt hårförtroende till henne ;). Nu kan hon inte hinna med alla, men då finns Amanda som är våran brilljanta elev, låt er inte skrämmas av "elev", hon take my breath away vad det gäller skills för detta!!
Ja, nu var det ute, med mina egna ord, skönt att det finns blogg nu för tiden så att man kan ge sin egen version :).