Midsommar-hjärtklappning

Jag kan inte sova nu... har sån stress och magont. Missförstå mig inte, jag längtar verkligen. Men jag har väldigt svårt för stress. Jag har de senaste 5 åren varit så nära kollaps flera gånger. Jag har mig själv att skylla, el min egen hjärna och kropp att skylla. Jag försätter mig i detta varje gång.
Nu kan jag lixom inte råda över detta, det är mer att kunna hantera det som är det "onda".
Jag hyperventilerar och tänker -en dag i taget, ett steg varje dag.
Jag önskar ofta att jag var ett barn igen, inte en vuxen som ska ta beslut och ansvar.
Jag vill krypa upp i soffan och sticka mina fötter under mammas rumpa och känna att ngn annan tar ansvar över mig.
Nu är det inte så, jag är svinvuxen. Mitt i livet och har ansvar över inte bara mitt liv utan mina barns.

Well, om ngn har tips om hur jag strukturerat ska genomföra en flytt över atlanten med sinnet i behåll och fötterna på golvet, inte i sängen, så är jag tacksam.

Jag längtar ibland tills allt är över, tills jag låtit det gråa håret spreta fritt, rynkorna ta över, stuckit ned fötterna i gummistövlar. Bosatt mig långt ute på vischan med mina katter och make (och dom som vill).
Jag har min atelje där jag pular på och tar livet lätt.

Men före det ska jag på äventyr, jag vill att allt ska klaffa, att som i min fantasi ska allt vara smidigt.