Vi förstod varann ;)

Vid middan idag kunde jag dela med mig med ungarna om att jag oxå har "jobbiga" lärare. Idag blev jag så arg att jag höll på spricka i tusen bitar. Jag kände hur det nästan pyrde ur näsan efteråt och två av mina gulliga klasskompisar fick lugna mina nerver. Jag har (OBS! bara av den här) BARA fått höra hur mycket jag stökar ner, det dammar (fast jag ägnar 1 tim på slutet av varje dag till att städa bara för att jag vet hur nitisk den här är ;), jag putsar, sopar, dammar av, släcker och stänger) Jag "tar för mycket plats", "brer ut mig", målar för mycket, gör "fööör stort" osv, märkligt då jag är heeeeelt ensam!! i verkstan, och jag har faktiskt trängt in alla mina modul-delar i en skrubb för att inte vara i vägen.... Jag sliter häcken av mig därinne, jag kastar mig in i att hantera maskiner jag aldrig trodde jag skulle våga, jag är ändå väldigt självgående, jag skurar å dammsuger hela verkstan (ett snickeri...) Jag håller för sjuttsicken på att göra ett himla skitballt OCH konstnärligt soffhav därinne! Vore kul med ett positivt ord ;)
VILKEN TUR då att jag har andra lärare som peppar mig och säger att jag är flitig och duktig, att jag är en rolig och inspirerande elev, som erbjuder sin hjälp närsomhelst "bara säga till".
Alltså, 99 % är ju toppen, men att en kan sabba ens självkänsla för en stund vet vi ju alla, så tyyypiskt. Men det kan ju ha vart en dålig vecka... den här har ju ljusa stunder oxå och jag ser upp till personen i fråga för dennes otroliga kunskap, men idag blev jag putt! ;) Men nu har det gått över för jag vet att jag är bra, jag gör mitt bästa och jag är alltid noga med städningen! :)

Barnen tyckte iaf att det var kul att jag oxå hade jobbiga lärare ibland, vi kunde hitta någonting gemensamt där ;)