fredag 28 augusti 2015

Finns inga ord som kan sätta rubrik på det här inlägget

För 10 dagar sen (när jag skriver detta inlägg) kastades våra liv om ordentligt, plötsligt blev alla problem och oroligheter helt betydelselösa.
Svåraste med allt detta är att berätta för de som står mig närmast. Att höra deras rädsla, förtvivlan och gråt får mig att spricka.
Hur säger man tex till sin 17-åriga dotter att man drabbats av en ganska farlig sjukdom, som har ett namn som skrämmer mer än allt annat?
Hur säger man det till sin syster som har det nog tufft och redan är mitt i en livskris?
Och till sina bästa vänner som jag vet älskar mig och aldrig vill se ett liv utan mig. Hur tröstar man sin man som försöker vara stark och är det, en verklig klippa, men som jag ser gråta och skaka av nervositet och rädsla?
Hur berättar jag för mitt barn som är 10 år gammal och ser hur hennes mamma och pappa plötsligt är helt annorlunda, gråter och tröstar.

Detta är ngt vi fått gå igenom sedan i tisdags då jag fick samtalet.
Jag kände en knöl i mitt bröst för 10 dagar sen, den var stor som en valnöt, hård och ömmade, sved plötsligt till, därför la jag handen dit och lixom -aaaj!..på höger sida nära armhålan..
Det högg till i oss båda, men "det är ingen fara" malde i våra huvuden. Vi bokade tid hos läkaren (som för övrigt gjorde en hel hälsoundersökn i juni, inklusive kände igenom brösten) hon kände den direkt, skickade oss på mammografi och ultraljud.
Som senare också blev biopsi, dvs ett cellprov, med en "pistol" som sköts in 3 ggr rakt in i knölen. Det kom fram att den var 4,5 cm stor!!
DET skrämde mig! Hon sa även att den var ojämn och hade eget blodflöde.
Tack vare (som synd är) att vi kan kolla upp allt på Google så förstod jag att det inte var en ofarlig cysta eller fettknöl, utan antingen en tumör som inte sprider sig eller en aggressiv som kan ta fart.
Magkänslan sa mig det sista.
På tisdag ringde han...började med att säga -First of all, dont panic.. but your testresults shows positive for cancer.
Baaah!!!!
Jag knep ihop alla nerver, tårarna började forsa, Tomas kom in, förstod...
Jag lyssnade på honom, försökte förstå vad som behöver göras, vilka steg som ska tas nu.
- Kontakta din läkare, hon remitterar dig till MRI (magnetröntg) för att kolla mer och även andra bröstet mer noggrant. Du ska sen snabbt ta ut denna tumör, operation borde ske 10-12 dagar efter det. sen tittar vi på den och lymfkörtlarna som dom också måste ta ut några, för att se om det spridit sig. Sen tar vi det därifrån, se eftr i andra sammankopplade organ, levern, lungorna, sen strålning och ev kemoterapi (cellgifter).
Det som kom här efter var brutalt. Det värsta som jag hört i mitt liv.
Vi grät och grät, samlade oss och Tomas hanterade sin rädsla med att ringa alla, boka allt och se till att detta sker snabbt, jag är evigt tacksam.
Nu när jag skriver är det Torsdag.. Jag har just legat i magnetröntgen-röret 35 minuter. Imorgon ska jag träffa min Kirurg som ska berätta vad det visar och när jag får ta bort den.
Jag har bestämt såhär hittills:
Jag behöver få fokusera på att må bra och vara stark, att bli frisk. Jag kommer börja skolan och grotta in mig i leran för trots allt har det alltid varit den bästa terapi för mig, att forma och skapa.
Jag vill såklart ha familjen nära, detta är svårt att ta sig igenom. Mina barn ger mig störst glädje. Men viktigast är att dom får må bra, ha så roligt det bara går, inte tänka på att vara rädda utan omge sig av vänner och all positiv distraktion. Jag ska ta en stund i taget, jag ska ta behandlingen här, för här i USA ligger dom före, rankad 2:a i världen, Sverige ligger på plats 7.
Jag ska på ngt sätt se till att få hit mina stora barn på deras lov så vi kan skratta, gråta och mysa. Jag tänker mörka tankar varvat med positiva. Det är stora odds att det kommer gå bra, bästa sorten om man får välja cancer själv....Bröstcancer, ja nu var det just JAG som blev drabbad.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Älskade finaste kära vän, det kommer bli tufft och hemskt. Mitt hjärta spricker av lesset för att veta vad du måste gå igenom.
Jag försöker tänka på känslan när det när läkarna är klara och du är frisk igen.
Älskar dig och finns här för dig alldeles precis hela tiden ❤️
/lie

Jannice sa...

Det är så sjukt, jag blir så arg.

Ni är de finaste och starkaste jag vet, men det krossar mitt hjärta att ni ska behöva hå igenom den här tuffa perioden. Men det kommer gå bra, vi vet att vi har någon som är ännu starkare, ännu mer full av kärlek, som kommer bära genom allt.

Min älskade fina Lisa. Finns inget ställe jag hellre är på nu än hos er ❤️

Helena Bergman sa...

Gråter i hjärtat men håller tillbaka för det här fixar du, detta ska fan inte få ta över, det som gör mig ont är att ni ska behöva gå igenom detta, denna förbannade cancer, skakar om och ger sorg och elände. Kan bli så förbannad på denna sjuka cancer, fan ta den...men detta fixar du och det bara vet jag. Så det så!! <3 många långa varma kramar och mycket styrka i denna kamp fina DU <3

Lena sa...

Oj så tråkigt att höra. Skickar varma och många kramar till dej och din familj, det här fixar du.

Sharon Hedman sa...

������

FaB Keramik sa...

Hej Lisa! Du kommenterade hos mig ang Rakuglasyr och jag klickade mig vidare till dig. Blir så rörd av det du skriver... Men tycker det är så vansinnigt BRA att du fortsätter med leran och plugget trots att det är tufft, det kommer med all säkerhet bli din frizon. Och jag känner många som tagit sig igenom bröstcancer - friska idag! Men med nytt lockigt hår ett tag! ALL styrka till dig! Heja heja heja! KRAMAR till dig från Frida (svarar på din kommentar under din fråga hos mig)

Lizz sa...

Tack Frida :) så glad av en kommentar från dig som jag följt länge på instagram och inspirerats av kram tillbaka <3

Anonym sa...

Känner inte dig, har kollat din konst ibland som är fantastisk. Var flera månader sedan sist jag ramla in här. Tårarna sprutar, är själv mamma och sambo och blev så berörd. Önskar Dig all lycka!! Det kommer att gå bra!