söndag 23 augusti 2015

150 mil typ

Kör vi för att komma till Riverside. Varför? Jo där är hon ju, den coola kvinnan jag berättat om förut som gjorde mitt hår ljust. Nu har det gått 5 v, håret har fått vila och nu ska det bli platina, vitt helst, som ett papper. Tror ju nu att det är fullt möjligt då Olaplex uppfunnits. Men nog är det väl långt att köra bil dit. Tar 1,5 timme. Snäll som Tomas är följer han även idag, så himla trist annars. Vilda har sovit över hos kompis så vi kan prata om alla livets tankar. Jag har typ ångest om döden just nu. Tänker mycket och för mörkt. Tomas är sim vanligt pepp och världen gulligaste och bästa för mig när jag är knepig. Nåja, det blev typ vitt, el nä, skulle nog säga ljust grå men de är ok, ser igenom alla försök att dölja gula toner och då dämpas ju håret nåt snäpp. Hade kanske hellre haft det liiite fulblekt då jag nu var ute efter platina. Men jag ser ballare ut, inte så "gölli" med rågblont och page ;). Vilda skulle visst sova en natt igen, jag njuter i hängmattan, virkar i kvällssolen. Vi ser,  kanske vi åker och äter på Mi Corazon, familjen Swans restaurang och får en glimt av Vilda iaf. Livet.. Ibland vill man inte orka klara av allt, men ibland blir jag så rädd att mista allt. Oj va märkligt inlägg, mil, ytligheter, virkning, kärlek och dödsångest. Well så var det idag. Ta hand om varann!



Inga kommentarer: