Vardagslivet börjar

Vilda var sin första dag igår, å andra idag. Vi var med 2 Tim igår, inget idag och hon är helt lugn med det. Jag var så imponerad igår att jag skakade när vi lämnade henne. Att släppa hennes lilla hand i den här delen av världen var otäckt. Säkerheten är galet hög, inhägnat, du kan som förälder när det ringer bara lämna ditt barn i ett av många led på skolgården. Där tar deras lärare upp dom i klassrummen. Sen låser dom hela området. Varje rast när det ringer måste alla barn snabbt huka, antar att det är för att kunna urskilja om ngn obehörig är där. Strängt med schysst verkar det vara, barnen är artiga och "väluppfostrade". Hennes klasskompisar svärmar runt henne, jättegulliga, och hon har redan vänner.

Lova, här har vi även först fått skriva under å fylla i ett 30-tal papper, skicka efter alla vaccinationsintyg från Sverige och lägga till ytterligare 4 sprutor (!!!) idag, stackarn är råöm i armarna. På hennes skola såg det ut att vara 1000 elever ute på rasten.., men en trevlig miljö. Vi fick träffa många, det skulle stämplas å skrivas under på 6 olika kontor, sen tillbaka till första och registreras, sen tillbaka till en concelour. Hon får gå level 10, med de flesta som är 1 år yngre, bara för att dom har ett annat system och har andra krav på vad som behövs för en graduation och för att man har engelskan som andraspråk. Eg samma som att gå gymnasiet hemma, hon går ut om 3 år, är sen berättigad till universitet el college. Vilda blev flyttad upp till 4:an, vet inte riktigt varför men det motsvarade Sveriges 3:a. Måndag är Lova inne i skolan oxå, samtidigt som jag. Iiiih!!!