Jag hade ju grym ångest då jag bröt min frisörbana och kastade mig in i den här världen (igen).
Jag har ALLTID varit pysslig, älskat bild, skapandet, textil, trä, form, målarfärg, u name it!
Sen jag var pyttebarn ha allt mitt intresse legat här och hos katter. Min mamma har alltid skapat med mig, hon skapar än i dag och vi har massor gemensamt.
Jag fick nog höra av vuxna (dock inte av mamma) att "konstnär" kan man inte bli, -det är inget "yrke"! ngn gång grusades det där i barndomen och jag har bara sett det som "vid-sidan-om".
Men skillnaden att hålla på med ngt man brinner för och ngt man absolut flammar upp av är fantastisk.
Jag har fått "forma" och måla i mitt frisörliv, men ändå styrts av andra människor. Ibland fått igenom mina ideer och ibland fått tulla....
Nåja, valet att byta var svårt, en process på 5 år. Jag har ändå känt mig trygg, kunnat glänsa då jag vetat att jag varit bra.
Jag ångrar inget och som det känns nu så sticker jag iväg hitåt, jag har mycket mer häråt att ge :).
Året har varit en utmaning, som jag skrivit om innan så hamnade jag i en klass med många som inte alls hade samma förväntningar och driv som jag.
Jag har väldigt svårt att förstå att man inte vill göra sitt absolut bästa och att man inte av respekt för sig själv, sina arbetskamrater och lärare ger allt då man är där.
Jag har fått lägga irritationen åt sidan och ägna mig åt mina egna studier, inte låta mig dras ned av det negativa.
Synd att det var i slutet av året men ändå tur att vi var några som hittade "varandra", vi har sporrat varann, lyft varann och jobbat som ett team, det har gett mig massor.
Åren bara swischar förbi och så även detta, jag får se till att utvecklas nu, steg för steg, jag är numera stensäker på att konstnär är ett yrke!
1 kommentar:
Klart att det är ett yrke! Hoppas att du får en amazing sommar med mycket sol och slapperi! Det är du värd!
Skicka en kommentar