Så himla hårt

Som tur är kan jag använda min blogg till att ventilera mina tankar.. Jag var på väg att göra ett sista desperat försök att få kontakt, men tänker inte förnedra mig mer. Jag ska försöka en annan strategi, istället hitta ett sätt att själv hantera det för att må bra.
Vad handlar det om då?
Jag har två gånger i mitt liv blivit lämnad av människor som stått mig väldigt nära UTAN en som helst förklaring. Inte ett enda ljud. Jag har flera gånger tyvärr lämnat både pojkvänner och vänner, men dom tvivlar inte en sekund på varför.
Det är så förnedrande, du hamnar i en sits där du lägger all skuld på dig själv. Rannsakar, vrider och vänder. Forskar i gamla diskussioner, sms, mejl och samtal över fika. Vad i hela friden har jag gjort?
Jag hittar INGENTING. Nr 2, nu den här gången en av mina äldsta vänner, jag vill tro att vi har varit riktigt nära sedan 15 års ålder.. Det började för ca 1 år sen, kontona försvann på FB och Insta, Vi har alltid varit de som kommenterar till varann, peppar och tjoar. Grubblat och bedyrat kärlek och evig vänskap.
Jag trodde först det var något som hänt i hennes liv, att hon behövde tid off. Jag skickade medd på telefon och ringde tom. Det gick månader, jag mailade igen, messade, orolig över att ngt hänt, att jag tänkte på henne och saknade. Jag flyttade hit, skickade igen medd och sa nu drar jag, förverkligar den dröm du alltid peppat mig till, kärlek osv.
Nu har det gått bra länge och jag såg att jag hade gamla medd på FB, testade säga hej nu igen, såg att hon faktiskt hade ett konto igen, endel vänner hade vi gemensamt ännu... inget svar. Mailade och frågade nu, att jag förstod att hon "rensat" i sitt liv, att jag hoppades inte att just jag var en av dom och ifall, att jag ville gärna veta varför, för jag är ledsen över det...
Inget svar.

Jag hittade hennes blogg, hon har haft några och jag har tappat bort den, ser igen att hon lever och är inte död iaf. Nu, några dagar senare kommer ett inlägg " Du behöver inte ge respond till dem, du behöver inte reagera på dem igen- dom är bara tankar!"
och: "Idag finns alla de människor som jag vill ha i mitt liv där.
Borta är alla negativa människor, så nu finns det plats och utrymme för mig själv att växa på igen och för nya bekantskaper som kommer förgylla mitt liv."
Jag var beredd att nu, den här gången säga WTF?? menar du att JAG är en av dessa? tack å bock då?
Ok, detta är ju helt ok, man väljer ju sitt sätt att leva, så är det något man mår dåligt över så behöver man kanske göra ändringar. Vad jag tycker är fruktansvärt orättvist är att jag alltid varit den bästa jag kan mot denna människa, för hon är en av mina FÅ som jag aldrig kommer släppa i mitt hjärta. Och jag var inte värd en sketans förklaring, jag lämnades (och säkert andra) med det obehag att aldrig veta om du kanske egentligen är ett "ass hole" som vän. Att jag går här och tror att jag gör mitt bästa efter mina förutsättningar men kanske pissar på andra människor???
Jag blir inte bara ARG, utan mest ledsen att jag vill krypa ut skinnet, fy farao vad fegt!! Jag har ingen chans att säga hej då, bättra mig eller bearbeta. Nu ska jag fint säga F-K you! och sen försöka resa mig och glömma bort dig. Du om ngn vet hur förnedrande det är att bli lämnad ovetandes, hur kunde du göra samma?