Är jag så tråkig?

Vet du, jag kan fundera ibland vart jag är på väg.. Jag är rätt tråkig faktiskt.
Nu menar jag inte på jobbet och i utseendet (där är jag rätt kul =), utan privat.
Jag är inte så intresserad av att lära känna nya människor, som jag ska vara med på fritiden då, förutom om jag träffar ngn som jag känner att jag måste ha i mitt liv och det är rätt sällan. Jag har väldigt få men otroligt bra vänner. Jag vill vara nära min familj, det är det viktigaste för mig.
Jag är lite föör praktisk också, tänker ofta på allt som måste göras, jag kan inte riktigt släppa lös nå mer, har jag nånsin kunnat det?
Det här med fest, njaa, det har blivit bakut. Där vet jag dock varför och det är för att jag blivit så bränd av folk beroende av rusning av olika slag, hrm....
Det är inte själva festandet som inte intresserar mig, jag kan faktiskt känna mig riktigt sugen ibland att ha svinkul med mina polare...
Men jag kan inte riktigt slappna av, jag känner att jag har allt ansvar, det har blivit så, allt ansvar för hela kvällen, natten, dagen efter.
Nä, alkohol har blivit min fiende, lite deppigt faktiskt....jag känner mig utanför.

Jag är inte så intressant längre, nu skulle kanske alla protestera, men många har visat mig att så är det ändå, utan att dom själva vet om det.
Blir man behandlad som tråkig så BLIR man tråkig.
Jag hör ofta mig själv hur otrooligt vuxen jag låter, ventilerar onödiga praktiska tankar med min man som egentligen bara låter ointressant, ibland bara för att det ska pratas. Det är bättre att vara tyst kanske...
Men det är jag ju också, och då uppfattas det tråkigt.
Jag är i mitt jobb så utåt och i mitt privata så inåt.
Det kanske inte funkar att vara både och för mig, jag bränns ut, vet inte.
Som jag sa till Tomas när han tittat tröttsamt på min plyschiga outfit hemma, - Jag är ju sexig hela dagarna, inte orkar jag vara det hemma.
Det får man ta med en nypa salt. I mitt yrke är det ändå viktigt att se intressant ut oavsett vad det är. Det handlar ytligt nog om utseende, och det är rätt jobbigt ibland, även om det är mitt intresse, man är inte alltid på topp.
Men det är sant, jag skulle nog bara vilja lufsa i gummistövlar och pyjamas på fritiden, skotta i lagår´n, mata katterna, och koka gröt till barnen. Det du!
Äh, inte vet jag, men nu är jag tråkig tycker jag och det känns som att jag i min mans ögon är tråkig. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det bara.
Bluäk!
Nu ska jag gå och byta om, det är lördagkväll och mjuka stora kläder lockar, sminket kliar och ljusen måste tändas.
Det känns dubbelt det här..