måndag 8 augusti 2016

In i svenska vården

Idag var jag alltså på första besöket på kirurgmottagningen här i Sverige efter att ha genomgått cellgifter och op i USA. Hon sa att vi träffar dig 1gång/år och hör att du mår bra. Jag frågade, kollar man inte om jag fått tillbaka det eller om det kommit ngn annanstans? Nä, sa hon... Och nu kommer det som drämde mig i backen.. "Skulle det komma tillbaka så är det dödligt, obotligt, vi letar inte efter ngt vi inte kan bota.  Vill du få reda på 6 månader innan att du är döende innan du sett symptomen?" Öööö, svarade jag, jag vet inte..kanske.  I mitt huvud: va?? Är det obotligt och är jag döende om det kommer tillbaka? Är det då helt kört? 
"Hittar du (asså, hittar jag??) det ngn annanstans så kan vi ju behandla dig. Men om jag hittar det i armhålan, på kanten, ärret el vid revbenen, frågade jag, då ska jag int ens höra av mig för jag är ändå döende då? 
Jo, det går ju att bromsa.
Alltså, jag förstår att i Sverige är det knepigt ibland. Men så himla knäpp, hon sa 4 ggr att det är ingen ide att scanna efter ngt som ändå skulle vara obotligt. Sättet hon pratade till mig. "Vi föds alla med 100 % risk att dö. JAG kan få en dödlig sjukdom imorrn"
Vi går inte säkra..
Nä, men om du hade vart nära döden hade du kanske inte pratat såhär till en patient...
Men... Jag kanske har fått detta om bakfoten, det kanske är så. 
Jag har ju tagit bort båda brösten och tumören försvann, så förhoppningsvis finns det mycket liten risk. Men vi är ju i det här, vi som har el har haft cancer, vi vet alla hur det känns, hur "frisk" man ska vara men hur rädd man är.
"Lev i nuet, dag för dag, du är ju frisk" sa hon.
Är jag frisk? Frågade jag... När blir jag friskförklarad? Om 5 år? "Ja", sa hon 🤔
Det visade sig sen när jag pratade med mina FB "vänner" med samma diagnos, att friskförklarad blir vi inte. Sen är första 3 åren större risk än andra med BC att få återfall, och OM det sker så är den dödlig. 
Jag bröt ihop i bilen, grinade så mascaran rann men bestämde mig att inte försöka tänka på det här.

6 kommentarer:

Ida sa...

Så arg, sånt hånskratt rakt upp i fejan. Säkert en snäll poäng bakom läkarens sätt att tänka men bara plumpt framfört. Kanske plumpt av mig med ;) men tänker ofta på hur imponerad jag blir av att läsa hur ni tacklar hela cirkusen. Heja Lajsa!!!

inger sa...

Jag läste detta för min man, som har erfarenhet av två fruar med bröstcancer. Han blev arg, mycket upprörd och ledsen! Hon ska naturligtvis anmäla detta bemötande, så ingen annan behöver uppleva detta, sa han.
Hans första fru dog, men det var ju på 80-talet, när man inte hade de möjligheter till behandling som i dag. Själv är jag ju frisk sedan 1998.
Jag vill verkligen peppa dig, glöm hennes ord, men anmäl!
Tack förresten för dina härliga instabilder och filmsnuttar! Kram Inger

Linda E sa...

Som jag sa så får dom inte bete sig så kallt och okänsligt!! Anmäl skrället till läkare!
När man hör sånt här blir man galen av arghet, å när nån gör så mot ens bästis då känns de som en explosion inombords en för jag rent utsagt blir helvetes arg och för jag blir så ledsen för att du råkade ut för en sån hemsk person. Önskar att din nästa läkare har medmänsklighet, empati och vett. Önskar dej allt gott i världen och hoppas du kan tömma hennes skit ur dina tankar.
Puss å kram å tonvis med kärlek! Älskar dig! Du är bäst❤️
/kram Lie

lulemarcus sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
lulemarcus sa...

Vi besiktar våra bilar och våra hus för att veta att dom är i bra skick, men sällan undersöker vi våra kroppar i förebyggande syfte. Många länder gör ett extra ultraljud på gravida kvinnor för att se att allt står rätt till inför förlossningen (bla. finland), detta för att se om barnet ligger rätt, att inte moderkakan ligger ivägen osv. I Sverige gör man inte detta som rutin, man motiverar det förmodligen genom att nyttan inte motiverar kostnaden, men jag kan lova dig att hade män burit på barnen så hade det sett ut annorlunda. Allt handlar om pengar, tyvärr! Om du vill göra en scanning för att känna dig lugn ska du bannemig får göra det. Kanske mot en form av ersättning, men läkaren ska kunna ge det alternativet (alla kanske inte vill).

Stå på dig, testa dra det en bit längre. Kram!

Fru Jansson sa...

Oj. Om du hade sett hur långt upp mina ögonbryn kunde klättra... Ett otroligt oproffsigt bemötande av en läkare! Finner inga ord!

Puss och kram! Du är bäst!