Man lever på jorden en gång

Årsdagen

Krönikör klingar bra

Hej...varför skrev jag det..

Jo, men HEJ är väl bra att säga. Hur är din dag?
Kommentera gärna, vore så kul att få se om er.

Min dag började med magknip, pirr och nervositet.
Vi hade en "hemlig" jury på tre personer som kom till skolan för att kritisera 3 av våra verk. Igår var jag så splittrad, ville göra 3 helt nya samma kväll. Är så osäker på mig och min förmåga.
Jämför mig med de andra i min klass och några är helt otroliga!!
Men shot, jag gjorde faktiskt en ny, på 3 timmar, den tog jag med som en chansning. Sen ville jag ta 3 som hade samma budskap som knöt dem samman.
Det gick bra, tre helt olika åsikter, ngt gillade dom gemensamt. Kritik, både bra och dålig.

Jag hade en mycket bra tanke med alla, så det kändes som att jag kan gå vidare med.

Sen kom jag hem och hittade tidningen extra, där jag går ut som första krönikör. Det kommer bli 1 gång i månaden. Jag måste säga att det är som en dröm som blivit sann. Det kommer även prestations-ångest känslor där, men jag kan bara vara "jag"..som jag skriver om i krönikan.
Läs gärna, hoppas länken funkar. Kom med kritik, ge tips om vad ni skulle vilja läsa om. Eller vad folk tror är intressant i mitt liv.

Kram och Hej då (för nu)

Länk: http://lulea.tidningenextra.se/exl/indexDesk.aspx

Kan inte ens beskriva

En av det värsta händelser hände i fredags, jag mötte en jävulsläkare (ursäkta, det är inte menat som en svordom utan som han var)  på Sofiahemmet.
Jag vill egentligen inte ens försöka beskriva för det går inte, kanske du skulle tro att jag överdriver, men samtidigt skulle jag inte ens kunna sätta ord och återberätta helt vad som hände.
Jag tror det började med att jag berättade om min gen som inte bara USA utan även genetikenheten på Karolinska och genforskningen i Umeå känner till. I Umeå bekräftade dom att USA låg längre fram i forskningen och detta började jag med att förklara då han först skrev ner namnet på genen för att han aldrig hört talas om den.
Sen körde han på i 15 min om hur denna gen var tveksam, om hur USA var korrupterat, om min otroligt taskiga attityd,  om att han inte skulle "tycka synd om mig" och operera mig för ngt som kanske inte ens existerade. Att dom visste det på genetikavdelningen var såklart, "dom bläddrar i tidningarna och får se allt mellan himmel och jord"  Det var 500 saker till han sa, han avbröt mig gång på gång, hade ett kroppspråk som var så sjuuukt arrogant och elakt att jag inte fattade vad som hände. Kroppspråket och himlandet med ögonen var helt fruktansvärt!  Jag hade Mela med mig, annars hade ingen trott mig, vi bara gapade! han slog och slog verbalt, tyckte inte min rädsla för att få cancer igen var relevant för det var nog inte troligt att det USA sa om kopplingen till att jag har en ökad risk som stiger för varje år var säkert, då det framkommit i forskningen för "bara"3 år sen. DET hade inget att göra med deras intresse för att förebygga cancer utan var bara styrt av läkemedelsbolagen och juridiken. Så är allt uppbyggt där.

Jag tror på en mening med hela min vistelse i USA.
Jag var där, på rätt plats att få den mest aggressiva bröstcancer som finns, för det var ett av de ledande cancersjukhusen. En läkare därifrån var varje vecka på KTLA (nyheterna i LA) och pratade om forskningen och framstegen för cancer, kuriosa kanske men det var ett av 100 exempel på att jag kände att jag var på rätt plats.

Jag fick göra ett test på 25 cancergener, här gör man bara test för 5 (!!??) inte för att dom är rädda att stämmas, eller för att dom vill sälja på mig en operation (som är onödig, my god!!) eller kränga på mig fler läkemedel utan för att eliminera cancerrisken.

Vad det gäller min "taskiga attityd" och att jag sågade Sverige vid fotknölarna, spottade på deras kompetens?? det sa han fler än en gång, jag frågade varför han tyckte det gång på gång? Det svarade han inte direkt på utan vräkte ur sig fler saker till mig som person.
Jag tänkte luta mig tillbaka och le inombords, ta in allt han sa och se vart det ledde, men till slut kände jag hur det svämmade över, han var så oerhört kränkande, så jag måste säga stop. Jag tittade på Michaela och frågade -är det här sant? händer det här? har jag gjort ngt fel?
Hon sa, näää, det här är helt galet!!
Jag steg upp, tog mina papper från honom, -sa jag har aldrig blivit så kränkt eller illa behandlad någonsin! Du kan inte prata med människor, jag är en person, är det kepsen och tatueringarna eller vad? Hur är du funtad? Fy så hemsk du är!
Jag och Mela störtade ut, sprang nedför trappen, där föll jag i armarna på henne och störtgrät.

Nu en till sak, två sköterskor kom då, knackade på min rygg och sa -hörrdu...Ja, vi ser att du har ngn med dig, vad bra.
Inte ett: Vad har hänt, hur är det?
Jag hulkade - Så sjukt, jag har aldrig blivit så illa behandlad förut!
Då tittade dom bara på mig!!!
Inte ett till ord.

Jag vet inte om dom trodde jag fått ngt hemskt besked men vilket sätt att bara titta tyst?
Jag gick därifrån med fysisk smärta i bröstet, skakad och tårarna forsade.

Som sagt, jag kan inte återberätta allt, det här var en nästan overklig händelse och sån lång mangling av honom är som en gröt i huvudet. Psykiskt misshandlad.
Bland det värst jag varit med om, den värsta person jag mött.
Jag önskar jag hade spelat in det, det hade varit på riktigt ngt jag hade kunnat skicka till Kalla fakta eller kvällspressen.
Verkligen tur att jag hade med mig ett vittne.

Ånglok

När det händer lite väääl mycket så då kommer den här i kläm.
Läget nu: Jag ska vara helst 100% på skolan, jag ska helst vara 100% på Bryggeriet och 30% träning 100 % familj.
Jag sprudlar innanför portarna på Bryggeriet.
Jag är delaktig i arbetet och tog på mig att göra alla väggar i restaurangdelen. De är väldigt speciella, vår målare har aldrig sett liknande förut ;)
Träningen gör nog att jag orkar, och familjepusslet kräver planering.
Vi har Linas matkasse, en suverän lösning just nu. Jag stödhandlar veganalternativ, bröd och mejerivaror. Till och med frukt kommer med Linas.

Jag ska även bli krönikör på Kuriren, alltså, wow!
Jag känner mig ärad verkligen, har haft det som en dröm sen jag var 20.
När jag väl nu ska få till en krönika kommer tankarna, de där om att jag ska offentligt visa mina tankar och jag jämför mig med alla kvicktänkta, humoristiska, intelligenta, pretentiösa, provokativa stora, kända krönikörer.

Men kör! jag är bara JAG, alla kan inte inspireras eller vilja läsa eller tycka om det jag skriver.

Mycket på tapeten nu.

Susa i backen

Kom på att ett lågintensiv pass kan vara slalom.. så på onsdag bad jag Mela gräva fram sina skidor. Jag kom på att jag har samma skidkläder sen 10 år tillbaka så jag googlade runt och beställde dessa, brallorna är så kul. Jackan som hörde till blev too much så tog en annan till istället. De hinner ju inte komma till den här gången men tänk om det är kul?? Då kan det ju behövas, hehe

Söndagshurt

Söndag, gick ut och busade med Iggy på uddebo, där kör inga bilar, finns inge folk och de lastar stans all snö där. Det var som ett fjäll som vi klättrade på. Han var som en sprallig lycklig bergsget. Jag lagade sen en massa mat, linssoppa, tacofärs, tortellinigratäng och chiapuddingar. Bunkrar iaf till onsdag för att slippa stress. Jag har ju nu ett hårt träningsschema med Mela, styrke 4 dagar/v och cardio 1-2 dagar. Det blir så här 3 månader så då krävs planering så inte familjen står och svälter :D. Jag åkte till mamma, pussade och kramades, smorde in hennes ansikte, huden var så torr och hon har alltid varit så noga. En tår rann, hon skrattar mycket men ibland blir hon rörd till gråt. Jag sjöng hennes tokiga godnatt-låt hon alltid sjungit på lägrena och det märktes hon kände väl igen den.  Älskade mamma, vill bara hålla om henne. Nästa gång ska jag nog ta ut henne på en promenad el en sparktur kanske...  avslutade kvällen med 7 km promenad. En bra dag, nästan som i Trumas show hehe

Work work

En hel dags arbete på Bryggeriet. Vi började 10 och jag var hemma 17. Tömma köksmaskiner och skruva ner armaturer i köket. Lyfta på alla bardiskar på släpet som har en enormt vacker kopparplåt som vi ska använda. Det är mycket vi har fiffiga idéer kring, material som går att använda till ngt annat. Jag flurar på armaturerna till restaurangen och jag har en himla vacker lösning måste jag säga...

Hemma väntade bastun och en kväll slumrandes i soffan. 

Följ vågen, inte strömmen

Jag känner än idag mitt "flow". Medan jag kladdar, klipper å limmar ploppar nya ideér upp i huvudet.
Det är bara köra medan man kan.
Hittade lite det som mer är "jag" i min stil. Det är en ständig tanke och en gåta jag vill lösa, VAD är just jag? Som Karin mamma Andersson sa i ett jättebra inlägg på Youtube, "Inget är nytt under solen, våga var löjlig, eftersträva inte trender och det som är inne, då ligger du hela tiden bakom". Det var så skönt, jag tänker så mycket på att det ska var "nytt", det är omöjligt att vara det. Sen tänker jag på vad andra ska tycka. Jag kan aldrig veta vem som gillar det, bara JAG gillar det, det kan jag sträva efter.

Ny look

Händer lite spännande grejer nu så jag insåg att det kanske tittar in fler här snart, oups vad oaktuellt det kändes med 2 år gammal design.
Såg ni reportaget i Kuriren idag? Jag är så sprallig och taggad, nu händer det ngt varje dag vi kikar in på Bryggeriet och vi ser att allt vi valt och jobbat för blir så rätt!
jag är så stolt över min syster som till 150% har slitit för att få ihop detta, själv står jag mest för inredning och konceptet, men hon håller i det som jag aldrig skulle klara.
Vi stöter på patrull lite för ofta, mest byråkratiska problem och alltid detta att man måste övertyga stofiler uppåt i ledet om att ens ideer verkligen går att genomföra och att vi har kunskapen, vi har anlitat hantverkare som har stenkoll, och ändå ska det krånglas bara för att. Sen känner jag ibland att det är hemskt hur vi som kvinnor ofta blir behandlade utan respekt och blir inte tagna på allvar....
Lite morr på det, men som sagt galet taggad.

Mix innan hjulet

Sista natten i Bankok fick jag ju matförgiftning, uääähähää! Rensade typ varenda por i kroppen, skakade på väg till flyget och ville krypa ur skinnet. Jag uppgraderade mig själv, kosta vad det kosta vill, familjen backade upp det beslutet. Sov hela resan i feber.

Väl hemma mådde jag bättre och helgen har varit mysig..el, mysig hela tiden? Lördagmorgon började med julen fortfarande fullt ös i huset och en massa avsnitt av Black Mirror (vaknade 5) sen 3 avsnitt Vikings.
Klockan var ännu bara 10 och jag och Tomas gick ut i snön, en meter på taket som måste bort och sen bort med det plus allt annat från gården, det var ett pass på några timmar. Men på ngt sätt skönt att få ta i, avslutade det med ngn timmes bastu. På söndag åkte julen ut, märkligt att det tar 3 timmar och det tog 3 veckor att få upp?? hmmm

Har ännu inte kraschat pepparkakshuset, ligger många tandagnisslor och suckar bakom det. Det vart ju skitroligt hus, men jag lärde mig en läxa..hahaha.
På kvällen såg vi starwarsfilmen, måste säga att jag är less, eller "svär jag i kyrkan"? Asså, hit å dit, omvänd ordning, men nr 1, 2 och 3 som blev 4, 5, 6 för det kom nya 1, 2, 3 och sen en halv film som var sist helt plötsligt, som att man skulle ha de som kom på 80-talet färskt i minnet?? Sen igår då? ja då var det ngn mittemellan..eller var det nr 1?? jag ville den skulle ta slut efter 30 minuter, fattar inget och den nya jedin var skittöntig med sitt mantra, saknar yoda som var stencool!

Back to reality, idag sätter snurran igång
hur går det för er?

Avrunda

Nu skiner solen och vi hat njutit 3 dagar, imorgon åker vi för att avsluta med ett dygn i Bangkok. Visst längtar man hem, djuren, ett täcke och "vanlig mat". Vardag? Nja, jag vet ärligt inte om jag är redo, nu blir det svintufft. Heltid skola, sen ro bryggeriet i land. Jag ska göra mitt bästa att orka båda och utanpå detta har jag tillsammans med Mela ett 3 mån ganska hårt träningsprogram att genomföra. Jag tror det går, jag ska planera det bra, försöka iallafall. Det kommer bli jättekul med Bryggeriet, drömmen att skapa ett nytt koncept och få en egen arbetsplats. 

Vinter då? Hur får jag det kul? 

Blev lite sugen på att ta Iggy med sele ut på isen, skidor bakom. Än tror jag han orkar, han iaf, älskar snö. Sen har jag resor under våren, först Sthlm med Jannice i februari för att se underbara Weeknd. Sen fick jag av Tomas en resa till Prag i julklapp, i april. I maj åker jag och Mela till Rhodos med Inpuls på träningsresa. Jag hade velat åka till Sälen och vara med Jennie och familjen ngn gång i vår också. Vi får se, men det ser väl toppen ut?! Jag borde klara mig. Det är mycket och jag är inte så psykiskt stabil men av att omge mig med fina vänner/famil och träning så vill jag tro det funkar.

Ösregn

Ja summa sumarum om koh lanta vistelsen, jättebra, trots 3 dagar instänga i spöregn, eller vi tog oss ut på nåt äventyr när det gick att öppna dörren iaf och det var kul faktiskt, utan el och vatten 1 av de dygnen. Just det var en prövning, ingen toa, spolade med poolvattnet, ingen kontakt med omvärlden, ingen AC, svinvarmt och blött. Men vi klarade oss bra, desto mer sprudlande glada och tacksamma var vi när solen sken måndagmorgon. Tyvärr ser man hur det rufsat till restauranger och hus längs stränderna, stackarna hade nog känslor som kom tillbaka. Hörde av andra svenskar att personal gråtit och varit skakade.

Action

Idag gick vi ner till stranden från vårt hus, vi hyr ett tillsammans tio rum och jättebra standard. Just nedanför är det lite klippor så vi promenerade lite till höger. En jättemysig restaurang med saccosäckar på stranden såg perfekt ut, här vill jag stanna till kvällen. Vi la oss ner, Lova stod upp vänd mot trädet och smorde in sig... skriker och flyger bakåt -Oooorm!! Jo, snabbt uppför stammen slingrar sig en grön orm på ca 40 cm, ut på grenen som hänger över oss. Fascinerande men vi drog snabbt ut våra säckar och Tomas.... han ligger nöjt kvar under.. Lova och Dennis har fobi så få se hur resten av resan blir...

Emerald cave

Första dagarna kom vi till en ö som heter Koh mook, vi flög från Bangkok till Krabi och därifrån minibuss till hamnen och en longtailbåt en timme ut till ön. En skön soft ö, vi älskade den allihopa. Maten var bäst på de små restauranger som låg efter vägen, som tog endast 10 min över till andra sidan ön (så liten var den). Ja, maten är helt otrolig här, det jag oftast beställer är en kokosshake och papayasallad som är full av vitlök, fisksås, lime och chili. Säger man no spicy blir det "bara" en chili.
Alla andra kunde koppla upp sig på wi-fi i receptionen och strandbaren utom jag, kändes som det vilade en förbannelse i all välmening kanske. Jag blev iallafall otroligt avstressad här. Vi åkte en dag ut med båt 10 min till en jättestor klippa som stod rakt upp ur vattnet. Där fanns en grottöppning som man på rad simmade in i 80 m. Jag har skräck för svarta vatten och rädslan för djur under mig men jag vill verkligen utmana mig. Jag och Dennis hade samma kamp mot tankarna. Men vi gjorde det, om än vi hade en rätt rolig simstil, knäna vid hakan och flaxande armar ner längs sidorna. Det var en magisk plats vi mötte där inne. En grön ljusöppning lyste där framme, en strand låg därinne, gömd mitt i klippan med väggar högt upp mot skyn täckta av tropiska blanka gröna växter och lianer. Jag är så glad vi vågade. Jag hade ingen vattentät ficka så visar här men bilder från nätet.

Lång vila

inte vila i livet men från bloggen...
Men nu testar jag köra igång, åker ju till Thailand imorgon. Det vi planerat sen jag var sjuk att vi ska åka tillsammans jag och min syster med våra familjer. Häääärligt! Thailand är mitt paradis på jorden.
Så jag lämnar vintern, djuren (hus, katter och Iggy med Jannice, Sigge och Betty, Persbrandt hemma hos Gittan)
Idag har jag en lista, dessa listor, men förhoppningsvis den sista på 2 veckor iaf. In till stan, solskydd, myggmedel och åksjukepiller till båtresor.
Jag hoppas ni alla haft en bra jul, min har varit underbar. Mysigt med familj och massa god mat och godis. Paus i livet men nu avslutar och inleder vi året med semester i solen.
Kram

Jag är så off

Bråkar med mig själv, vet inte om det är sviter efter cellgifter, utmattning eller min bipoläritet.
Jag fajtas med mig själv från sekund ett jag stiger upp..till att först klara att stiga upp. Sen har jag tagit mig iväg till skolan, men just nu fungerar inte min hjärna alls. Den vill bara sova.
Jag gör ju inte det men hela dan går åt till att slåss mot det.
Jag klappar mig själv på axeln, för jag tar mig iväg och tränar, göra ngt i skolan iaf och matar familjen mätta.
Jag började måla en oljemålning, gick ganska bra, men idag ville jag helt byta en färg jag satt dit lite överallt, den såg förskräcklig ut...men det går ju inte, jag målar med olja, så det kan ju ta dagar!
Jag åker dit imorgon, köper lite lera så jag kan vara med på en rakubränning vi ska göra i höst iallafall.
Nästa vecka börjar vår projektplanering, det är alltså då man ska veta vad man ska göra det här året...gaaah!

Skulle jag ha vilat ett år efter allting?...

:'(

Happis å Finland tur å retur

Igå for vi med klassen till Aineen konsthall i finska Tornio. Det var en väldigt rolig utställning, jag fick en kick av det iaf, målningar i 3D, så konstigt!! Sen jättestora teckningar, DET skulle jag vilja prova. Är så laddad inför nästa vecka då jag får börja greja med lite färg å kanske lera.
Vi åkte runt i Haparanda för att se på ett gäng olika skulpturer och sen när allt var klart stannade jag och Linda på Ikea. Jag hade tyvärr en hel del kvar, men som Linda sa, det är mest bara smarta grejer, som gör att jag får mer ordning till slut. Nu känns det bara som att jag inte vill ha in en pinal till...och då har vi ännu inte börjat med allt vi hade innan vi flyttade, det står och väntar... Nåja, bilen fylldes iaf. Jag stänger av kaoset och går och lägger mig. Kan inte göra så mycket förrän till helgen ändå.

Helg

Helgen har varit nonstop, jag vet att ju mer jag gör desto närmare målet kommer jag. Lördag åkte jag och hämtade hit Gittan, hennes bil är heltrasig så hon är lite isolerad där borti gäddvik ;). Så mysigt att få ha henne ikring bara. Vi gormade med att skruva garderober som jag sen upptäckte var helt fel stommar, jag hade alltså tagit fel i all hast. Så nu får det bli garage garderober och tur att vi ska med skolan till happis på onsdag så jag får styra upp det här.

Jag promenerade långisar med Michaela både fredag och lördagkväll, skönt och beroendeframkallande. Idag har vi varit ute i gäddvik för att stänga stugan inför vintern. Jag hade dessutom tänkt skicka iväg Tomas och Vilda till LA på höstlovet men när jag berättat och dom blivit sååå glada...tänkte jag att det är över halloween OCH min födelsedag. Kände hur det skulle vara 25 grader varmt där och jag blev grön av avund. Jag gjorde en galen grej och bokade för hela familjen. Vi måste som fasa över till att bo här, var mitt försvar.. Hehe. Så vi åker alla dit över lovet. Det känns toppen och nu så kan jag glömma det tjorv och oro jag haft i veckan.

Bättre dag

Igår var det helt pang i backen, hade ont var helt off och sov hela dan, el så fort det var möjligt. Idag bättre, sa "pepp, pepp" till mig själv innan jag öppnade ögonlocken, det kändes som att det funkade. Fick lite tid med Jannice på förmiddan som kom hit med massa gott från Hemmagastronomi, charkuterier ost och te. Vi styrde till en hörna i huset och det känns himla bra. Linda kom sen över och vi styrde ihop ännu en liten hörna. Vi konstaterade att det är verkligen en konst att kunna få en smakfull balans i det knäppa tokiga. Vårt hem är ju galet, märkliga prylar, 68 par "jesusar"  färger och en mix av 70-tal, antikt, modernt  och poppigt. Men jag tycker vi lyckas, bit för bit. Det går sakta, men lite framåt. Jag hoppas på en lika bra fas imorgon. Det bränner och värker av bältrosen men psyket är iaf i balans idag.

Ett bälte av blommor

Jahapp, hade oflax och har fått bältros nu oxå. Trodde det var ngt som slitits i ryggen då jag lyft för det började med en brännande känsla där, sen kröp det över till framsidan och igår dök det upp blåsor. Jag tappa lusten till att göra nåt alls så ikväll vilar jag och hoppas det tynar bort. Eftersom jag var i hyfsat god tid så fick jag medicin som kan bromsa.

Tankar

Sitter på snabbtåget Arlanda-Sthlm C, ännu ett besök i raden. Idag är det ärftlighetsenheten på Karolinska som ska se mina gentester från USA. 

Jag hade gärna gått igenom den förebyggande operationen så snart det går. 

Hemmavid är det kaos, jag (el vi) har sån inre stress. Det kommer hantverkare kl 7 varje morgon. Vi har inte soffa, matbord, eller garderober. Sen ett hav av kartonger som ska packas upp. Nu har vi inga förråd heller så det är rörigt i huvudet vart och i vilken ordning man ska göra någonting.

På skolan... Ja, det har ju tagit 3 v med bara "svammel" el sk uppstart. I måndags skulle vi börja på riktigt.

Vi har en gästlärare, en konstnär som ska undervisa oss i land art. Hon själv gör fantastiska verk.. Nu har jag inget grepp om vad vi ska göra mer än att vi är förvisade (!?) till en halvö utanför sunderbyn, där ska vi husera 3 veckor... Men kottar, pinnar, sand och sly.. Ni kanske kan ana min underton, den är en känsla av, näääääää. Infallsvinklar är bra men jag känner mig noll taggad. För lite tid till att göra ngt som inte är "dagis". Nåja, jag och Linda bestämde oss att göra ngt kul och bra av det så igår flurade vi på idéer. Vi får iaf umgås. Magkänslan idag är alltså inte topp. Självmedicinerade mig med att avmedicinera då jag upplevt mig lobotomerad i sommar. Så otroligt hjärntrött, är det sviter efter cellgifterna?känslan är att guppa med näsan just vid ytan... Hatar den.

Dag 2

Skola andra dagen. Vi, förutom ettorna ska fixa en massa inför terminen. Jag bla ska hjälpa att göra skolkatalogen. Min halvtröga hjärna får kämpa med att få ihop namn, nummer å allt i rätt klass. Det är "hemligt" vart vi ska få ha våra ateljéer och inget schema ännu på 2 v. Detta är för mig olidligt och märkligt. Känner mig som ett barn när det ska vara så och förstår inte anledningen? Jag vill nu planera min termin och veta min plats. Well, 2 v går fort och snart är jag skitig som jag ska. Färg och lera upp till armbågarna.

Skola kära skola

Imorgon börjar jag skolan. Jo, visst har jag berättat det? Jag vet inte... 

Jag ska gå 2 årig yrkeskonstnärs utbildning. Jag tror det är precis det jag behöver just nu. Efter knasigt avbruten utbildning i USA, så vill jag inte ännu helt stå på egna ben. Jag ska leva på det här, nu ska jag lära mig hur. 

Knuten i hjärteroten

För exakt 2 år sen började vårt äventyr i LA, känslan då kan jag känna så tydligt nu. En klump i bröstkorgen sliter och gör lite ont. Vi visste att ångesten skulle komma, den kryper på nu. Vi vet att vi valt helt rätt och att sitta här med alla våra 3 barn tätt ikring väger upp allt. Men vi känner oss ledsna nu, Vilda kämpar med en enorm saknad av sina vänner och familjen Swan. Hon är verkligen väldigt ledsen att slitas mellan lyckan att vara här och att lämnat livet i LA. Jag lider mest med henne men även det jag älskade med att just bo i LA. Drömmen är avslutad.. Det är så definitivt. Det vi längtat efter i 20 år. Det känns tomt och en olustig känsla.... tills vi vant oss.

Livet här kommer bli toppen, det är vi säkra på. Vänner och familj runt knuten. 

In i svenska vården

Idag var jag alltså på första besöket på kirurgmottagningen här i Sverige efter att ha genomgått cellgifter och op i USA. Hon sa att vi träffar dig 1gång/år och hör att du mår bra. Jag frågade, kollar man inte om jag fått tillbaka det eller om det kommit ngn annanstans? Nä, sa hon... Och nu kommer det som drämde mig i backen.. "Skulle det komma tillbaka så är det dödligt, obotligt, vi letar inte efter ngt vi inte kan bota.  Vill du få reda på 6 månader innan att du är döende innan du sett symptomen?" Öööö, svarade jag, jag vet inte..kanske.  I mitt huvud: va?? Är det obotligt och är jag döende om det kommer tillbaka? Är det då helt kört? 

"Hittar du (asså, hittar jag??) det ngn annanstans så kan vi ju behandla dig. Men om jag hittar det i armhålan, på kanten, ärret el vid revbenen, frågade jag, då ska jag int ens höra av mig för jag är ändå döende då? 

Jo, det går ju att bromsa.

Alltså, jag förstår att i Sverige är det knepigt ibland. Men så himla knäpp, hon sa 4 ggr att det är ingen ide att scanna efter ngt som ändå skulle vara obotligt. Sättet hon pratade till mig. "Vi föds alla med 100 % risk att dö. JAG kan få en dödlig sjukdom imorrn"

Vi går inte säkra..

Nä, men om du hade vart nära döden hade du kanske inte pratat såhär till en patient...

Men... Jag kanske har fått detta om bakfoten, det kanske är så. 

Jag har ju tagit bort båda brösten och tumören försvann, så förhoppningsvis finns det mycket liten risk. Men vi är ju i det här, vi som har el har haft cancer, vi vet alla hur det känns, hur "frisk" man ska vara men hur rädd man är.

"Lev i nuet, dag för dag, du är ju frisk" sa hon.

Är jag frisk? Frågade jag... När blir jag friskförklarad? Om 5 år? "Ja", sa hon 🤔

Det visade sig sen när jag pratade med mina FB "vänner" med samma diagnos, att friskförklarad blir vi inte. Sen är första 3 åren större risk än andra med BC att få återfall, och OM det sker så är den dödlig. 

Jag bröt ihop i bilen, grinade så mascaran rann men bestämde mig att inte försöka tänka på det här.

Räknar

Stugmys, älskar det! Men nu längtar jag riktigt mycket att få bo i vårt hus...

Läget

Sommaren som vanligt gör att jag inte bloggar så mycket och bra är väl det egentligen... Om det skulle betyda att jag håller mig undan sociala medier, men det gör jag ju inte ;). Blandat med att iaf lägga upp ngt på instagram varje dag med att swisha förbi allt på FB 40 ggr om dan (utan att säga ngt själv) så gör jag somriga saker. 

Jag har själv grävt upp ett jordgubbsland i en gräsmatta med kompakt grus under, vilket var råtungt. Tillslut lyckades jag få ner 43 plantor i raka led.. Stolt är jag, för jag har motsattsen till gröna fingrar, typ röda. Kanske för att jag är snål (not) jordgubbar vill vi äta varje dag och det kostar oss 100 spänn. Nä, eg är det för barnens skull, mysigt att ha ett land att plocka ifrån. Mina systrar begåvades med talangen att få det att "prunka", sallad, potatis, morötter, rädisor, tomater, smultron, vackra stora blommor osv. Jag är iaf glad om plantorna sätter sig och överlever vintern. Ge mig gärna tips om hur, ska dom ha en varm sovsäck :D. Linda och Helena, mina gurus tackar jag mycket för, mina kryddor lyckades jag med. Viktiga mynta (till goda smoothies) och koriander (till picko de gallo), hade en vision om att ta in dom sen och ha tillgång året om. I övrigt åker jag båt ibland, hänger med Gittan, brottas med att ta mig i kragen och träna. Roligast är kickboxning och Pokémon Go jakt! Hahaha, jag som aldrig nånsin (förutom Sims), spelat data el tv-spel har förgyllt mina powerwalks med detta märkliga fenomen. Nu vill jag nästan inte gå utan :). 

Värmen har ju varit fantastisk, och jag har konstigt nog inte haft solar och strandhetsen. Beror nog på den höga dosen i 2 år kanske. Men jag borde ladda för vintern. 

Håret växer som ogräs, ser inte klok ut, som en matta på huvet. Men tacksam så in i bomben! Har nästan förträngt känslan av att vara helt utan. 

Får frågan ofta hur jag mår, tom om jag känner mig "frisk"... Jag mår bra, trött kopiöst vissa dagar, men oftast "som vanligt", frisk kommer jag däremot nog aldrig känna mig igen. Jag är aldrig säker på att det inte finns ngt där inne som gror. Men jag tänker på det sällan, beslutat mig att det drar mig nedåt och inte upp dit jag vill nå. 

Nu vet jag inte när jag skriver ett inlägg nästa gång men är säker på att det kickar igång sen, kanske tycker jag just nu att jag inte har så mycket spännande att ge...

Kram till er som ändå kilar in ibland. 

Jo just

Funkar inte att maila från min mail så till er som hört av er och inte fått ngt svar, kom förbi nån dag i gäddvik bara ;). El så hittar du mitt nummer på Eniro